Kan ni lita på er partner igen?

Ja det gör ju alla, man väljer ju inte att leva eller gifta sig med någon man inte älskar eller vill skaffa familj med. Men det du inte verkar fatta är att det tyvärr inte räcker med att EN vill det. Det är något båda måste göra för att det ska funka. 

Och din man tycke ju bevisligen inte att varken du, ert förhållande eller era barns trygghet var tillräckling viktigt för att låta bli att knulla någon annan. Dvs du, ert förhållande och era barns trygghet är inte lika viktigt för honom som det är för dig. Och det är något du inte kommer ifrån genom att lägga hela skulden på älskarinnan.

Så ja varken du eller era barn dög uppenbarligen inte tillräckligt bra för att låta bli att vara otrogen. Men det har ju inget med varken dig eller era barn att göra utan beror helt och hållet på hans feghet, falskhet och omognad.

Men ditt svar är ett icke svar för då du valde honom och gifte dig med honom visste du inte att han skulle svika dig, vara så feg och falsk, men det vet du ju nu, och väljer ändå att fortsätta leva med honom? Varför då?

Visst du älskar honom, men älskar han dig? Att du älskar honom kommer ju inte göra honom till en bättre man än den har är. Oavsett hur mycket du älskar honom så kommer han ju fortfarade vara feg, pålitligt och falsk.

....feg, Opålitlig och falsk... ska det stå.

Nja, ond och god är ju lite väl generaliserande. Men det går lixom inte att förneka att älskarinnor medvetet väljer att att göra saker som andra kvinnor inte gör. Sen exakt vad det beror på, rationalisering, känslor, etc är ju ganska irrelevant för det som i slutändan räknas är vad man gör och inte vilka ursäkter man har till det man gör.

Att påstå att man visst bryr sig om fru och barn samtidigt som man medvetet deltar i att svika och förnedra dem är ju bara ren hyckleri. Det är som att slå någon med en käpp och säga att man tycker jättesynd om personen man slår. 

Precis så... fattar inte heller hur TS resonerar. Hon är inte bekväm med att han ljuger och ligger med andra kvinnor, vet att han kommer göra om det men väljer ändå att stanna...

Då finns ju inte så mycket mer att säga... det är bara för henne att vänja sig vid att han ligger med andra för bättre än så lär det anldrig bli.

Finns ju inget mer att tillägga eftersom du skriver att lämna inte är ett alternativ just nu... det betyder ju att det spelar ingen roll vad han gör eller inte gör, han kan lika väl vara otrogen 20 ggr till... du kommer vara kvar ändå för det är det enda alternativet som finns för dig.

Om du bestämt dig för att vara kvar "no matter what", vad mer finns det att säga?

Det spelar mindre roll, det är att personen går bakom din rygg, ljuger och smusslar som är problemet. En sån person går helt enkelt inte att lita på och går därför inte att ha en relation med.

Ur ett strikt egoistiskt/narcissistiskt perspektiv, dvs om det enda man bryr som om är sig själv och alla andra skiter man totalt i så finns du ju säkert massor med "positivt" med att svika, ljuga, manipulera andra för att gynna sig själv.

Men jag misstänker att den här tråden inte handlar så mycket om vad saker faktiskt är i verkligheten utan mer om vad man vill intala sig själv för att kunna leva med sig själv och sina val. 

Tycker jag med, speciellt när dessa personer vet mycket väl att allt BS de försöker intala sig själva (och andra) inte kommer vara värt ett skit när det kommer fram. Det är en studie i självbedrägeri helt enkelt. Ett väldigt omoget sätt att intala sig själv att man är en reko person ändå trotts att ens handlingar säger något annat.

Vissa personer kan sitta här och skriva långa försvarstal om sin otrohet men kan aldrig svara på frågan, tror du din partner kommer hålla med dig om det där?

Otroligt omoget och patetiskt. 

Vilket märkligt resonemang... vill man så går det. Ja det är väl klart att allt går om man vill. Man kan säkert simma till Gotland bara man vill, men frågan är varför skulle man öht vilja det? Frågan handlar inte om det går eller ej, frågan är snarare varför skulle man öht vilja utsätta sig för nåt sån när man inte behöver det?

Dessutom, hur lyckas du komma fram till slutsatsen att de som stannar med en person som sviker, ljuger och manipulerar och riskera att det sker igen är mer självständiga än de som bryter upp och skaffar sig en bättre partner? Det är väl snarare tvärtom, de som stannar är de som INTE är självständiga nog att bryta upp från ett destruktivt förhållande. Det krävs styrka och mod för att bryta upp från en trasig relation och det är snarare de som saknar det som stannar. Det resonemanget är lite som att säga att de kvinnor som stannar kvar med en man som misshandlar dem är mer självständiga än de som inte gör det. 

Hur menar du att det går att glömma om man vill"? Vad jag vet så går det inte att radera minnen från hjärnan. Så glömma gör nog ingen oavsett om man är kvar eller avslutar relationen. Det enda man kan göra är lära sig leva med dem.

Absolut, det är vanligt, med det säger ju inget om det var värt det eller om det bara ledde till mer svek, om man är lycklig i sin relation, om man är nöjd med sitt val, om man litar på sin partner, om man ff älskar sin partner, etc, eller om man ff är ihop 5 år senare. Jag tror tex att många stannar för barnens skull, personen hamnar ju i ett val mellan pest eller kolera. Leva kvar med någon man inte litar på och ta risken att bli blåst om och om igen eller förlora halva tiden med sina kids. Det är inget lätt val.

Många verkar tro att beslutet att avsluta relationen efter en otrohet är ogenomtänkt och en produkt av känsloutbrott men så är det nog inte för de flesta. Har man gemensamt boende och barn så är det inte bara o dra, det krävs en del planering och det beslutet tas nog inte bara sådär utan är en process som tar tid, många stannar för att de behöver tid på sig att smälta otroheten och landa i sin egen process innan man tar ett beslut. Så bara för att en person stannar initialt så betyder ju inte det att man valt att förlåta. Det kan lika väl betyda att man valt att inte göra något val förrän man känner sig redo för det. Och det är där mycket av det som beskrivits i tråden kommer in i bilden.

Det är inte säkert att:

1) Man lyckas förmå sig själv att lita på sin partner oavsett hur mycket man skulle vilja det för det beror ju rätt mycket på hur personen själv hanterar sin fadäs och beter sig. 

2) Att man öht har några känslor kvar för sin partner efter en otrohet oavsett hur mycket man skulle vilja det, ett svek kan mycket väl ta död på kärlek eftersom det påverkar den bild man har av sin personen och det i sin tur påverkar vad man känner för personen. 

Allt hänger ju inte bara på den som blivit sviken det hänger minst lika mycket på hur den som varit otrogen hanterar det och det är långt ifrån alla som hanterar det exemplariskt. Väldigt många om inte majoriteten verkar inte riktigt fatta vad det innebär för deras partner i sin helhet och vill bara återgå till det "normala" så snabbt som möjligt men så lite friktion som möjligt för egen del och en sån person är nog väldigt svårt att förlåta hur mycket man än skulle vilja det.

Jag förstår hur du tänker och visst finns det kanske en poäng i att en person som vet att hen klarar sig lika bra utan sin partner kanske inte tar det lika hårt men samtidigt så är ju en sån person förmodligen mer benägen att dra än en som är beroende av sin partner eller rädd för ett uppbrott. Så vad gäller stanna eller gå så är det väl snarare mer som talar för att det är den som är minst självständig som är mest benägen att stanna.

Svek är inte som vilket "misstag" som helst, det slår väldigt hårt på det mest centrala i alla slags relationer, förtroendet och förtroende är något som är väldigt svårt att återuppbygga.

Det var väl bra men det kunde ju lika väl varit så att din partner fortsatt knulla runt och då är det kanske lite svårare att "glömma" eller hur? Hur man än vrider och vänder på det så tar man alltid en risk genom att stanna kvar i en relation med någon som visat sig vara opålitlig och varför ta den risken om man inte behöver det? 

Du skriver att en otrohet inte är en vattendelare för dig, innebär det att du struntar i om din partner är ärlig med dig eller inte? Menar du att du struntar i vad din partner gör bakom din rygg så länge du får bekräftelse och personen är en bra förälder? Menar du att du struntar om gränserna för er relation respekteras eller ej bara du får bekräftelse? Problemet med otrohet är ju inte sexet, det är ju bristen på ärlighet och brist på respekt för sin relation och dess gränser, men det menar du är oviktigt och ingen "vattendelare"?

Att acceptera att andra ljuger för dig, går bakom din rygg och manipulerar dig att vara kvar i relationen genom att undanhålla sanningen för dig är väl inte vad man normalt förknippar med självständighet?

Och angående bra föräldraskap? Är man verkligen en sån bra förälder om man medvetet sätter sin relation på spel med allt det innebär för barnen för sitt eget nöjes skull? Hur mycket värderar man sin partner, sin relation och sina barns trygghet om man gladeligen sätter det på spel för några knull? Och varför skulle man öht vilja fortsätta vara kvar i en relation med någon som bevisligen tyckte att sitt eget nöje var viktigare än sin familj och sin relation?

Det lustiga är att det är ju så de allra flesta resonerar i alla andra sammanhang, jag menar inte fan hör man något förorda förståelse, förlåtelse och fortsätta ha en relation med en kompis som precis blåst dig på alla dina sparpengar och visat sig vara en notorisk lögnare. Och jag har då aldrig hört det kallas för moget självständigt att fortsätta umgås med en sån personen och fortsätta låna ut ännu mer pengar utan det brukar snarare kallas för naivt.

I stort sett ALLA sammanhang så rekommenderas man inte fortsätta umgås med personer som sviker och ljuger. Men av någon märklig anledning verkar det vara heeeeeelt andra bullar som gäller en falsk och opålitlig partner och då är det tydligen inte alls naivt att vara kvar i en relation med personen, fortsätta lita på personen och hoppas på det bästa utan bara moget och självständigt. 

Personligen tycker jag det inte spelar någon roll om en falsk och opålitlig person är min partner, min kompis, kollega eller bekant... såna personer vill jag helt enkelt inte ha att göra med utan föredrar att omge mig med människor som jag kan lita på. Livet är alldeles för kort för att slösas bort på trasiga människor och relationer.

Nja, när det gäller svek och lögner så tror jag vi faktiskt inte är så olika, ingen gillar att bli sviken och ljugen för, inte ens de som själva gillar att svika och ljuga gillar att det görs mot dem. Jag är ganska säker på att i stort sett ingen är kvar i en relation med någon de tror kommer fortsätta svika och ljuga, man stannar för att man tror/hoppas att personen kommer sluta med det.

Som du kanske såg så var mitt inlägg ett svar på Anonym(det går över) inlägg, inte ditt, så jag utgick från hennes story inte din och då blir det ju väldigt konstigt när du beklagar dig över att jag gör antaganden om dig när det inte var dig jag svarade, eller hur? Om du och Anonym(det går över) inte är och samma person dvs, men då är det ju ännu märkligare varför du i så fall skriver med dubbla nicknames?

Att snacka om att "Ingen är perfekt" och att "människor minsann gör misstag" är en grov generalisering och väldigt klen ursäkt för otrohet för alla gör möjligen misstag men alla gör inte riktigt samma slags misstag Tyra. All springer ju inte runt och är otrogna, bara vissa (30-40% om man ska tro statistiken) och då går det ju inte påstå att det är något som gäller alla människor och då finns det heller ingen som helst anledning att vara kvar med en person som gör så när det finns många andra som inte gör så. 

Att ingen är "perfekt" är ju även det en grov generalisering för även om ingen är perfekt så betyder ju inte det att man måste acceptera andras brister oavsett vilka konsekvenser det för för dig. Vill man inte leva med andras brister så behöver man inte det.

Båda dessa dåliga ursäkter går ju att applicera på vilket svinaktigt agerande som helst, varför ska en kvinna lämna en man som slår henne tex? Ingen är ju perfekt, alla gör väl misstag eller?

Ja livet är inte perfekt men det betyder inte att man måste acceptera vilket skit som helst från vem som helst, alla har sina gränser. Dessutom behöver man ju inte komplicera livet för sig själv i onödan genom att fortsätta umgås med falska och opålitliga människor när man kan umgås med ärliga människor istället.

Nja, jag tror att det du vänder dig mot är att andra inte tycker som du för hade jag tyckt som du så hade du förmodligen inte haft några problem alls med att tråden "kapas".

Du får väl ha vilka erfarenheter du vill och du väljer som du själv vill men det betyder ju inte at alla måste tycka som du gör och välja som du gjort. Det alla gör här är att de ger SIN syn på frågeställningen. Har du svårt att acceptera det så är öppna trådar kanske inte riktigt din grej Tyra.

Att använda "ingen är prefekt" som argument för att stanna kvar med en otrogen partner är en grov generalisering ja för bara för att ingen är perfekt så betyder ju inte det att man måste acceptera otrohet. Men om du tycker det är är ett rationellt argument så är det väl så.

Att använda "alla gör misstag" som argument för att stanna kvar med en otrogen partner är en grov generalisering ja dels för att det dels är ett "misstag" som alla inte gör och dels för att det finns inget som säger att man behöver acceptera andras övertramp, gör man misstag så får man ju oxå acceptera konsekvenserna för det. Men om du tycker det är är ett rationellt argument så är det väl så.

Båda dessa lama argument går att använda för att rättfärdiga i stort sett vad som helst... tycker du tex att det låter rationellt att en kvinna som blir slagen av sin partner ska resonera som du gör här med samma argument som du lagt fram? Varför lämna, ingen är väl perfekt, alla gör väl misstag?

Ja det finns säkert många grupper, vem vet det kanske finns någon eller några här som tycker otrohet är helt ok men vill inte säga det rakt ut så därför tar man det i försvar, förminskar och normaliserar det i var och varannan tråd om ämnet och blir sur när andra inte håller med dem.

Nä du kör bara med din vanliga rutin där du babblar om att ingen är perfekt och alla gör misstag och slingra dig sen med att jaaaag har minsann aldrig påstått att.... när de argumenten ifrågasätts som skäl för att vara kvar i en relation med en otrogen partner. 

Ja du är du och du gör som du vill, vill du vara kvar med en otrogen man så får du väl göra det, men andra behöver som sagt inte hålla med om det och det.

Nope, precis som jag inte behöver ditt godkännande för att skriva jag jag tycker om att vara eller inte vara kvar i en relation med en otrogen partner. 

Nejdå, babblande är mer likt dina generaliseringar om att "alla kan göra misstag" och "ingen är perfekt" som du sen inte verkar tåla ifrågasätts.

Jag menar...

Gör alla människor samma slags misstag? Är alla misstag lika mycket värda och har samma konsekvenser? Måste man acceptera andras misstag bara för att människor gör misstag?

Har alla människor samma slags brister? Är alla brister lika mycket värda och har samma konsekvenser för andra? Måste man acceptera andras brister bara för att ingen är perfekt?

Och det menar du är ett sakligt svar på....?

Gör alla människor samma slags misstag? Är alla misstag lika mycket värda och har samma konsekvenser? Måste man acceptera andras misstag bara för att människor gör misstag?

Har alla människor samma slags brister? Är alla brister lika mycket värda och har samma konsekvenser för andra? Måste man acceptera andras brister bara för att ingen är perfekt?

Tja, det var ju du som började kommentera ett svar på någon annans inlägg, eller så var det var ditt eget som du skrev med ett annat nickname?, who know!

Ger man sig in i leken få man leken tåla som det heter...att dra på sig offerkoftan och känna sig kränkt när ens argument ifrågasätts är ju oerhört barnsligt Tyra, diskussionstrådar funkar inte riktigt så.

Citerade visst fel... men nu så.

Tja, det var ju du som började kommentera ett svar på någon annans inlägg, eller så var det var ditt eget som du skrev med ett annat nickname?, who know!

Ger man sig in i leken få man leken tåla som det heter...att dra på sig offerkoftan och känna sig kränkt när ens argument ifrågasätts är ju oerhört barnsligt Tyra, diskussionstrådar funkar inte riktigt så.