Ang spermiedonation
Jag och min sambo har nu gjort 3 IVF försök, pga manlig faktor, utan att lyckas. Nu känns det lite som om vi står inför valet att ev ta hjälp av donerade spermier...vilket känns lite läskigt. Jag är rädd för att min sambo inte ska känna någon tillhörighet med barnet. Är också rädd för mina egna känslor i allt detta.
Snälla ni som skaffat barn med donerade spermier, hur har det fungerat känslomässigt?
En annan fundering är också huruvida man ska göra det i Sverige, o därmed bli "tilldelad" spermier av läkaren. Eller om man ska satsa på Danmark, där man själv kan vara med och välja donator?