Vill inte göra abort

Gravid med barn nr 3, ofrivilligt, med mini piller. 
Kan tillägga att barn 1 och 2 också är gjorda med p piller och p ring så det funkar inte riktigt på mig och det vet både jag och sambon.

Nu är jag gravid igen, och jag VILL inte göra abort. Men han VILL inte skaffa ett till barn. Vad gör man, jag gråter och gråter, för detta var inte planerat eller önskat just nu men nu är det redan där. Jag vill inte tvinga han att skaffa ett barn men jag vill häller inte genomgå en abort. Sista veckan känner jag ett sånt agg mot honom, jag vill inte knappt prata med han. Jag är så rädd att dessa känslor eskalerar om jag gör abort. Jag känner ju dessa pga de han vill att jag ska göra ????

Om mab gör en abort, kommer det bli bättre swb, kommer jag kunna förlåta mig själv? 

Jag har vid tidigare tillfälle bett han att sterilisera sig om han känner att hab ör 100% klar med barn, men det är emot hans "manlighet" säger han. Men NU när jag säger att varför Varför ska jag genomgå en abort när han inte ens kan klippa strängen,  varför tycker han att aborten är mindre "jobbig" ... jag har ju sagt att jag aldrig skulle sterilisera mig för jag är inte säker på att jag inte vill ha fler barn. 

Fan fan fan. Jag hatar detta och de lutar åt att jag ta bort de.

Det går inte alls bra. Jag har velat och velat och velat om huruvida jag ska ge med mig eller inte. Han vägrar förstå mig trots besök hos kurator eller liknande. Jag bokade en abort till men klarade inte av att gå dit. Jag ville verkligen försöka ta bort de mot min vilja men jag klarade de inte. Jag känner mig så ensam. Vi pratar knappt om de för vi kommer hela tiden fram till samma sak att han vill ta bort och jag vill inte göra abort. 

Går fortfarande i tankar att göra Han till viljes för jag klarar inte av att vara ensam i detta 

Vårat största problem är ju att min sambo INTR stöttar mig oavsett, iallafall inte som han säger nu, visst kan de ändras såklart men det är NU jag hade behövt stöt från min bästa vän ???? hade han gett mig minsta vink att han skulle stötta eller kunna någonting acceptera hade jag inte tvekat alls. 

Men just nu gråter jag flera gånger om dagen för jag älskar du han och jag vill verkligen inte göra såhär mot han men samtidigt är det värre att inte tänka på mig själv. Varför får han vara ego i detta men inte jag? 

Jag är just nu i veckan 11 

Skriv gärna hur det går ????????

Ja du har rätt, hela situationen är lite knepig.. jag blev gravid och plussade, sen började jag blöda som tusan och tänkte ju missfall vilket det nog var enligt gyn, jag blödde några veckor. Därefter började jag få smärtor i livmodern och blödde från och till länge. 
Jag sökte till gyn och tänkte det var fel på mina piller, men dom uppmanade mig att komma in akut för dom misstänkte utankvedshavandeskap, och vid ultraljudet fick jag istället veta att jag var normalt gravid i vecka 6.

Vet knappt själv vad som hänt men antagligen blivit gravid absolut direkt igen efter missfallet, de är den ända förklaring jag fått som låter troligt.

Det värsta med detta är att jag gick igenom en mardröm i april, sen skötte naturen de så chocken blev stor när det var plus även i juli....