39 och planera barn

Tack så mkt :). Jag ska testa mig imorn igen för jag har inte riktigt förstått det, oroar mig för att testerna ska ha visat fel :S. 
Bestämde mig för att om jag blev gravid igen skulle jag Inte hålla på att testa en massa men så verkar det nog inte bli.

Hej! 
Planerar inte att bli gravid nu, men vill ändå ge lite hopp! 
Jag träffade min nuvarande man när jag var 36, då hade jag redan ett barn i tonåren.
Han var yngre, 30 år, och hade inga barn, men ville gärna ha.
Vi har hunnit få tre gemensamma barn (två planerade och den sista var en liten "hoppsan").
Jag var 38, 39 och 42 år gammal när jag blev gravid. 

OT OT men en tanke, ursäkta!. "Planera barn" vid 39 kan låta.......jösses så gammalt(?)....men det gäller väl kanske om man är förstföderska? I alla tider har väl kvinnor fått barn i den åldern? Min farmor (1891-1980) födde min pappa när hon var 44. Det enda barn hon slapp lägga i graven och där är en annan synvinkel på det hela!

Jag tror det är lite svårare idag för att vi lever ohälsosammare, mer socker och mer övervikt. Fast å andra sidan har vi bättre levnadsstandard nu..
Min mormor fick också barn runt 44.
Jag är 38 och väldigt tidigt gravid och jag är supernervös för att det ska gå fel. vad roligt att höra :). Jag vill gärna få minst en till, nöjer mig med en till då jag inser att jag har tiden emot mig. Är 38.

Äldre mamma: vad härligt att höra! jag är 39 så jag lever på hoppet! Men det får nog räcka med en 😉

Jag var överlycklig över att jag kunde få ett barn till, vi hade fått två missfall innan vårt första gemensamma barn.
Pga missfallen tog det sammanlagt två år nästan att få första barnet.   Sen ville vi gärna ha ett till om det gick, vi var beredda på att det kanske inte skulle gå, eller ta tid.  Ev fler missfall också.   Men jag blev gravid nästan direkt och inget missfall (om man inte räknar med att det var tvillingar vid första tidiga ultraljudet, men vid nästa fanns det "bara" ett barn kvar)
Och sen kom ju då lilla överraskningen tre år senare, helt oväntat! 
Lycka till alla! 

Är det någon som kan känna igen sig i att det är svårt att greppa att man är gravid? Jag är konstant rädd/orolig och ledsen, jag bara räknar med missfall igen. Jag har till och med inte berättat för min kille..är rädd att han kommer tänka att det är något fel på mig om det blir missfall igen. 

Har också precis fått reda på att en till vän är gravid :(. Jag vill vara glad över min graviditet men är bara ledsen.

Jag hoppar in här igen. Jag hann vara lycklig 5 dagar, sedan blev det tidigt missfall igen. Andra missfallet nu sedan spiralen plockades ut i mitten på juni. 

Nej vad tråkigt! Beklagar verkligen! 

Som jag skrev lite längre upp kan jag inte slappna av i och vara glad att jag är gravid, den första tiden är så kritisk. 

Du kommer lyckas till slut, gäller att fortsätta och inte ge upp.

82lindis 

beklagar verkligen ❤️