Ett ensambarn här!
Har inte saknat syskon. Kommer att slippa tjafs efter arv med mera som verkar drabba så många större familjer.
Har heller inte varit någon egoist pga det. Det fanns inte någon ekonomi att skämma bort för. Allt beror på hur du växer upp.
Har ni tänkt på att ni hade kunnat få det värre om föräldrarna skaffat fler än ett barn?
Mamman hade kanske en svår förlossning eller depression. Ett äktenskap som kanske inte höll för fler barn.
Man kan ju inte drömma och önska om något som inte blev. Då får man väl själv avla fram ett antal och ha en storfamilj med fjorton barn. Då kommer det i en klungan att finnas ungar som inget annat önskade än att vara själv. Och själva endast får ett barn då de aldrig fick den uppmärksamhet de behövde.
Och på alla kalas man barndop som barn så var det inte vi som stod längst fram och skrek efter mer. Inte heller var man snål då man hade möjlighet att dela med sig.
Alltså. Jag har skaffat barn för att vi ville det. Men tro mig-om de inte ens själva vill ha barn är det helt okej för mig. Jag kan inte kräva vare sig ett eller sju barnbarn.
Jag vill heller inte vara en belastning för ett barn när jag blir gammal. De ska inte ha dåligt samvete för att de inte orkar ta hand om mig om jag blir dement och sjuk.
Jag tycker också att det är skönt att själv få lösa de sakerna kring mina föräldrar sedan. Jag behöver inte bråka om arv (vilket är väldigt vanligt).