Jag blir lite orolig för dig. Hur har ni det annars, är han kontrollerande på andra sätt? Har du besökt din familj regelbundet innan barnet kom?
I grunden finns inget behov att be om lov. Sen beror det ju på lite på antal dagar, men vill han inte vara ifrån barnet får han ju också lov att följa med oftare. Vill du vara där längre kan ju du och barnet tex åka 2 nätter själva och sen kommer han efter.
Jag tror det handlar om att han känner att jag ?bestämmer? om jag bara drar. Jag var hemma en del innan vi fick barnet, då var det inte samma för då kunde han inte säga nej på samma sätt. Nu menar han på att han har lika mycket att säga till om med vårt barn och då måste han ?godkänna? att jag åker iväg. ja köper till viss del men jag ser inte problemet. Jag ser bara Att det är positivt för mig att komma iväg, vår son får träffa sina morföräldrar som avgudar han.
jag vill väl vara borta kanske 1 gång i månaden så det är inget extremt i mitt tycke! Jag ger han alltid möjligheten att följa med men då måste vi ju åka på helgen och då vill han inte. Han vill ta det lungt hemma på helgerna. Visst att han följt med men det är väl 3 gånger nu sen lillen kom, och jag har varit hemma 5 gånger.
Han ska vara föräldraledig Om en månad och har sagt att han kommer kunna åka iväg då med. (sen bo vi i hans ort så han har alla sina vänner nära så kommer väl inte ske.)
jag vet inte vad detta handlar om egentligen, vi har haft det kämpigt på senaste och kanske att detta kan vara en onödig pajkastning. Jag tycker egentligen inte detta är okej men behöver höra från andra om någon känt som min partner eller tycker det är rimligt? Jag vet inte. Jag kan förstå han till viss del om jag åkt iväg varje vecka men det är ju absolut inte i den omfattningen vi snackar om att jag vill åka.
Jag känner mig kluven i grundfrågan, dvs hur många nätter är det rimligt att vara ifrån sitt barn/bebis. Delvis för att jag och sambon inte är jämna där.
Först: alla gör som de vill så jag menar inte detta som rätt eller fel. Men just när det blir en krock.
Jag har rest iväg nån vecka med barnen utan pappan redan första året, utan problem. Det var ingen stor diskussion. Pappan är inte lika ressugen så han har inte gjort samma sak. Jag tror fortfarande knappt jag varit ifrån min 5åring i fyra nätter i streck.
Sen vet jag andra där pappan rest bort med barnet/bebis en vecka och det gått utmärkt.
Varje månad är ju rätt ofta men ni måste ju nå en kompromiss så du ändå kan hälsa på och inte blir fast hemma- tex att han följer med.
så länge det inte fler veckor på raken så är det okej, och tisdag till torsdag är fine. Men som senast så sket det sig just tisdag till torsdag så ville ändra från måndag till onsdag. men det gick inte för det är inte det vi kommit överens om?
har även varit en gång då jag kände att jag fick för lite tid och ville stanna en natt extra, men det var inte aktuellt så då var det bara att åka Tillbaka.
Sen min sida i det hela har ju vid något svagt tillfälle sagt ja till detta pga att jag är konflikträdd och jac tycker det gör så ont när vi inte är sams. (Han kan va osams utan att bry sig så mycket). Och då får jg höra det att jag inte gör ?som vi sagt?, men det är väl för att jag innerst inne är sårad över detta och inte okej med att han alltid ska få bestämma när, om och hur jag får åka till mina föräldrar.
Ja jag vet inte, jag vill väl få någon bekräftelse i att jag inte är helt egoistiskt?:(:( någonstans så kan det väl inte vara rätt att han ska bestämma när och exakt vilka dagar jag ska få åka bara för att vi har gemensam vårdnad.