Tycker inte om att vara mammaledig
Vad gör alla mammor som tycker att det är så underbart att vara hemma med barnen i flera år?! Alltså min ettåring kan inte sysselsätta sig själv i en minut ens och jag blir tokig av att hålla på och leka hela tiden. Jag har så tråkigt, jag får inte göra nånting som jag gillar. Inte läsa en bok, pyssla med nån grej som behöver göras här hemma, vad som helst. Inte tänka klart en tanke, om barnet inte sover förstås. Men barnet sover bara på mig, dag och natt, så även då är jag fastlåst. Alltså jag fattar inte hur folk kan vara mammalediga flera år i sträck och tycka om det???
Det blir lite bättre om vi går till öppna förskolan, inte för att man kan koppla av, men för att jag inte personligen behöver underhålla barnet hela tiden, och så sover barnet en lång stund i vagnen efteråt när vi går hem, då kan jag samla tankarna lite under promenaden. Men idag är öppna förskolan stängd...
Alltså jag älskar mitt barn. Men inte ens dom jag älskar vill jag umgås med 24 timmar om dygnet. Jag har börjat fundera på att läsa nån enkel kurs på typ halvfart så vi får rätt till förskola och jag kan andas några timmar i veckan.
Nån mer som känner som jag?
När barnet somnar på dig får du se till att du har somnat på ett bra ställe och sen lägger du bara ned barned bredvid dig.
Ju mer barnet vänjer sig vid att sova på dig ju mer vill det sova på dig. Barn behöver givetvis närhet men du kan ju bara se till att det sover i samma rum som dig ibland och inte alltid på dig.