Anonym (hmm) skrev 2024-03-11 10:03:09 följande:
Varför ska inte pappan få känna sig bekväm då?
Tycker det är jättekonstigt resonerat.
Tror rätt tankar är
1) Vad är det bästa för barnet (så hen kan få bra anknytning till sin pappa)?
2) Vad skulle Familjerätten kunna ställa för krav?
Man måste förstå vad man har för förhandlingsposition! TS kan envisas med att ha sin mamma där (vilket låter ganska omoget), vilket skadar barnet ifall umgänget då uteblir. Alternativt; TS kan öppna upp för en familjerättsprocess - som hon antagligen kommer förlora.
Domstolarna bryr sin nämligen om barnets situation, inte en mammas sårade ego...
Nu är det inte för pappans skull som han ska träffa barnet, utan för barnets skull. Det måste gå att träffa barnet tillsammans med andra människor, annars blir livet väldigt knepigt, särskilt om man inte är en kärnfamilj.
Har man valt att skaffa barn i en situation där föräldrarna inte ens är bekväma att vara ensamma med varandra, så får man acceptera att det inte blir så mysigt som det kan bli för andra.
Familjerätten kan knappast ställa krav på att TS inte får ha någon hemma när han hälsar på.
Umgänge med baby är en process, det handlar inte om många månader innan han kan ta med barnet ut på promenader själv och även ha barnet hemma under dagarna när han är pappaledig t ex och så småningom sova över. Barnet kommer alltid ha sin mormor och mormor kommer att närvara i alla möjliga situationer oavsett hans åsikt om henne.
Detta är en av många anledningar till att man inte ska skaffa barn med vem som helst. Men nu är det gjort och då får både TS och barnets far inse att det blir obekvämt och jobbigt i 18 år framöver.