Tack för idéer. Tror både att få tid att vila upp sig vore bra men också att ha ett projekt som en känner att en orkar med. Får inte bli för övermäktigt bara.
Vad gäller träning så fortsätter jag träna. Kör styrketräning på gym, övningar hemma, cyklar till jobbet, går på spinning, går promenad varannan dag. Yoga har det inte blivit så mycket med även om jag brukar yoga som komplement till min annars tuffa träning. Saknar endorfinerna, kicken av hög musik och få känna att kroppen jobbar. Tyvärr fungerar det inte nu. blir betydligt lugnare även om jag kör spinning och styrkepass. Jag orkar inte lika mycket och blir andfådd som en tok. Men jag uppskattar att jag ändå kan röra på mig.
Kanske ska tillägga att kaffet är det bästa jag vet på dagen. Dricker inte mycket i vanliga fall men älskar den koppen jag tar på morgonen. Sådan lyx att få den där koppen. Nu när jag dricker den ger den mig inget. Smakar annorlunda. Har tyvärr inte hittat någon bra ersättning.
Jag tycker mycket av min uppskattning i livet finns i det lilla. Att få träna ett hårt pass på morgonen innan frukost eller efter jobbet. Att känna smaken av ett varmt kaffe på morgonen, att få avnjuta ett glas vin till maten. Jag tycker också om att prestera på jobbet och att greja hemma (renovering, odla osv). Tyvärr finns inte orken för allt och det är okej. Jag accepterar det men livet blev visst lite tråkigt. Det där som en är van vid att få göra och orka med. Att inte behöva sova 1-2 h vid lunch för att orka jobbet. Jag känner stor tacksamhet i de små grejerna och det jag haft. Jag älskar mitt liv i vanliga fall! Njöt mycket av det då också. Min fundering är nog mer över hur jag kan vända detta och uppskatta det som är nu. Försöker njuta av min lugnare träning men det är svårt. Det påminner mig om det jag inte kan. Har gråtit efter passen för att jag inte orkar det jag vill. Så på så vis antar jag att jag har svårt att acceptera glappet mellan min starka vilja och driv samt vad jag faktiskt klarar av just nu. Med vännerna som dricker alkohol kan jag tyvärr få känslan av utanförskap. Inte så kul att hänga med på vinprovningar tex. Men jag försöker uppskatta det och se att det är roligt att träffas. Men visst skapas det små små känslor inom mig som bygger upp en ledsamhet. Det är en känsla jag vill ändra på! Att hitta njutet och tacksamhet i det som jag faktiskt kan och får uppleva vill jag se och uppskatta men det är tufft. Klart det känns fantastiskt att få ett barn men eftersom det är första barnet är det svårt att förstå vilken gåva det säkerligen är. Men jag känna ändå tacksamhet för barnet <3
