Drömmer om att vara hemmfru

Och en annan tanke, det handlar även om kvalitetstid.

I en familj där båda vuxna arbetar heltid, är livet som en enda stress. Barnen ska släpas till dagis även om de helst vill sova, de ska släpas därifrån medan de gråter av trötthet, man måste hinna handla på vägen, sedan ska det lagas mat, sedan ska den ena fixa matlådor, plocka undan, diska och städa köket medan den andra underhåller barnen, någonstans där måste någon även hinna plocka upp och sopa upp gruset i hallen och lägga in en tvätt också, man måste lägga fram kläder och allt annat till nästa dag, barnen ska nattas och föräldrarna faller i sömn utan att knappt ha haft någon tid alls på tu man hand. Helgerna går åt till att storhandla, storstäda, göra trädgårdsarbete, i värsta fall även arbeta på renoveringar. Familjens byråkrati måste tas om hand etc., kanske har man även en gammal förälder som ska hälsas på och hjälpas.

I ett par där mamman är hemma, hinner hon med hushållsarbetet medan mannen är på jobbet och barnen sover middag eller "hjälper till" (vilket med tiden kommer att innebära att de kan göra hushållsarbete och hjälpa till på riktigt) eller är på dagis tre timmar om dagen när de uppnått åldern för allmän förskola. De behöver aldrig släpas upp i ottan, utan börjar i så fall klockan 9. Hon kan träffa väninnor som också har småbarn, hon kan gå till öppna förskolan eller kyrkans aktiviteter för mor-och-barn. 

När mannen kommer hem har hon maten framme på bordet, efter maten behöver bara diskmaskinen plockas i och diskbänken torkas av, allt annat kan mamman göra nästa dag. Så hela kvällen är kvalitetstid, först med barnen och sedan när de nattats, paret emellan. På helgen behöver inte heller mycket göras, för det har mamman hunnit under veckan. Så då kan familjen t.ex. åka direkt till fritidshuset när mannen slutar jobbet på fredag e.m..

Och även om mannen i exempel två skulle jobba över någon gång i veckan, och göra tre-fyra affärsresor med övernattning om året, så får han ändå oerhört mycket mer kvalitetetstid med sina barn än mannen i exempel 1. 

Men ni valde att inte gå ner i tid. 

Självklart är kvalitetstid viktigare än kvantitet, men varför skulle det bara gälla män?

Tro mig, jag vet hur det är att ha småbarn och jobba heltid. För oss funkade det ganska bra och barnen älskade förskolan. Inte heller hade de så långa dagar där. 

Men ibland ångrar jag att jag inte gick ner i tid några år. Jag vet att min man också hade velat det.

Fundera på ovanstående mening. Varför är min tid med barnen viktigare än hans? Varför är hans jobb viktigare än mitt?

Jag skulle aldrig vilja vara hemmafru på heltid. Borde jag inte ha skaffat barn då?

Ingen av oss gick ner i tid, vilket jag ibland ångrar, även om det gick bra ändå.

Jag vet flera andra par som har gjort det.

Det är helt oviktigt vems jobb som är viktigast, varför skall man jämföra så? Vad har det med saken att göra?

Frågan är vem som helst vill vara med barnen ett par extra timmar varje dag, umgås med dem och ha kvaltetstid tillsammans, 

Om båda vill och har möjlighet är det ju toppen . 

Det låter snarare som att det är du som inte är hemma på loftet. 

Ingenstans har jag skrivit att pappor som står för försörjningen är dåliga pappor. Men faktum kvarstår, de får mindre tid för sina barn. Och är pappan ensam försörjare, jobbar han ofta mycket. Tänk om inte alla pappor vill det? Är de sämre pappor då? 

Att uppmuntra pappor att vara hemma med sina barn, är enbart positivt. Det är inte detsamma som att tvinga, eller påstå att pappor ska vara hemma på heltid.

Jag vet inte om du har egna barn, men att påstå att pappor inte är viktiga för sina barn från början, är faktiskt kränkande mot min man och alla andra pappor som tar stort ansvar hela barnens uppväxt. Som inte är mindre manliga för att de byter blöjor. Som inte kör med auktoritär uppfostran eller behandlar sina döttrar som prinsessor.

Självklart finns det många bra pappor i världen och har alltid funnits. Självklart finns det inte bara ett sätt att vara en bra pappa på. Men faktum kvarstår: Många mer patriarkala kulturer är betydligt mer våldsamma och barbariska än dagens svenska / västerländska kulturer. Arabvärlden t ex, är knappast en förebild.

Så män vill hellre jobba än att vara med sina barn? För det är vad du indirekt säger.

Din man tyckte att det var viktigare att jobba än att barnen skulle få kortare dagar? Jaha, då var det ju så. Trist för er kan jag tycka. Inte att han jobbade heltid, det gjorde jag och min man också. Utan inställningen.

Varför skaffa barn om man inte vill vara med dem? En mening som karriärkvinnor ofta får höra.

Men denna tråden handlar inte om din man, eller andra män som prioriterar jobbet framför barnen. Det handlar om att hemmafru-förespråkare ofta förutsätter att män vill dra hela försörjningslasset, samt kallar män omanliga och snåla om de inte vill det. Om de vill ha mer tid för sina barn.

Du blir så isolerad då

Så män vill hellre jobba än att vara med sina barn? För det är vad du indirekt säger.

Din man tyckte att det var viktigare att jobba än att barnen skulle få kortare dagar? Jaha, då var det ju så. Trist för er kan jag tycka. Inte att han jobbade heltid, det gjorde jag och min man också. Utan inställningen.

Varför skaffa barn om man inte vill vara med dem? En mening som karriärkvinnor ofta får höra.

Men denna tråden handlar inte om din man, eller andra män som prioriterar jobbet framför barnen. Det handlar om att hemmafru-förespråkare ofta förutsätter att män vill dra hela försörjningslasset, samt kallar män omanliga och snåla om de inte vill det. Om de vill ha mer tid för sina barn.