Jag är i ett förhållande där ålderskillnaden är 25 år. För mig spelar det ingen roll, vi trivs bra ihop men det är vad alla andra tänker och tycker om det. Jag försöker hålla det så hemligt som möjligt för att jag inte orkar folks åsikter men det är klart att folk alltid frågar om ålder.
Jag blir nästan helt förstör av tanken att det ska komma ut på jobbet att jag är tillsammans med en så pass mycket äldre man. Ångesten är skyhög!
Vad är åldern på er?
Men sluta... Ni är gamla nog för att de åren inte ska spela någon roll. Varför skulle du bry dig om andras åsikter? Det ska väl de skita i?! Så om någon frågar säger du bara att han är lite äldre än dig och svävar lite med svaret. Sällan man blir verkligt pressad. Om någon frågar mer om åldern så ställ motfrågan! "Varför undrar du?", så gör de sig dumma och du kommenterar inte efter det utan tittar bara på dem lite och sedan pratar ni om något annat.
Ja, det är precis så jag tänker också men för vissa är det ju typ en skandal om det skiljer mer än 10 år. Och han är inte gammal nog för att vara min pappa heller då min pappa är 70 år.
Jag svarar alltid med att han är lite äldre men folk verkar alltid vilja ha ett exakt födelsedatum och blir så jäkla hetsiga. Grejen är att varken han eller jag har haft någon partner med så här stor ålderskillnad så jag tycker inte det blir konstigt då heller. Jag har dejtat killar i ?min ålder? och det har ALDRIG blivit något seriöst. Min nuvarande sambo är mitt första riktiga förhållande och vi har varit ett par i två år.
Alltså jag hade ju förstått OM min pappa var lika gammal som min sambo, att DET hade varit konstigt i andra ögon men pappa är pensionär och 70 år.
Haha, nej det är inte jättesvårt att hålla något hemligt om man vill.
Jag var lite ironisk med exakt födelsedatum men säger man typ ca 40 så ska de veta exakt hur gammal. Till mina nya kollegor som är mycket yngre än mig har jag bara sagt att jag bestämt för att inte berätta då folk har så mycket åsikter hela tiden.
Känns bara som jag blir den ?konstiga? om jag ställer motfrågor om dom undrar hans ålder. Känns som man blir den knäppa.
Jag har faktiskt aldrig varit med om att nån frågat mig hur gammal min partner är, inte sen jag gick i högstadiet, så jag förstår inte ens hur frågan ställs?
Frågor om vad han jobbar med, hur man träffades etc, ja, men inget mer. Har ingen koll på om kollegornas respektive är äldre eller yngre.
Håller med ovanstående om att fråga varför? Framhärdar de, eller vet ålder ock kommenterar så följ upp med "Jaha, hur menar du nu?".
?Hur gammal är han??
?Är ni jämngamla?? Svarar jag nej vill de veta ålder. Säger jag ca 40 år så vill de veta exakt.
Hur känner han över att du skäms för er relation?
Vet dina vänner om honom åtminstone? Din familj?
Hemligheter och ångest. Ja, du, man får ju ångest för att man vet att det är fel.
Min man är 12 år yngre än mig, när jag svarar på åldersfrågan brukar de flesta säga typ "wow, grattis".
Undrar om de gjort om han var tolv år äldre...
Jag älskar inte hans födelseår, jag älskar honom och han älskar mig.
Släpp det där bara.
Måste bara fråga, dina föräldrar vet väl iaf?
Ja den är jättebra (om man bortser från detta, men det är ju mitt eget fel som bryr mig för mycket) och det är ju min enda relation som faktiskt blivit något seriöst och långvarigt. Han tycker ju synd om mig som fått stå ut med allt skit. Han ber ju folk att dra åt helvete om de har något dåligt att säga om oss.
Jag har väl förlorat familj och vänner men jag har fått nya vänner på köpet när jag träffade sambon. Hans vänner är tydligen mina vänner också, enligt honom.
Hur kommer någons partners ålder på tal om de aldrig ens träffat honom? Har du berättat om något geriatriskt han pysslar med? Jag förstår inte hur det kan komma på tal ens
Bara för att du aldrig fått frågan hur gammal din partner är betyder det inte att ingen annan fått den frågan.
Du får tro vad du vill om att jag hittar på detta men då skulle jag garanterat lagt min tid på något annat än att sitta här.
Jag skriver det bara EN gång till hur en konversation ser ut.
Jag sitter med mina kollegor och man börjar prata om allt möjligt. Någon frågar om man tex bor själv eller har sambo. Då säger jag naturligtvis att jag har sambo. Sen kommer oftast alla följdfrågor hur vi träffades, hur länge vi har varit tillsammans osv, vad han arbetar med. Det här pratade vi om senast IDAG.
Sen kommer frågan:
- Aha, men hur gammal är han då?
Då svarar jag att han är något äldre.
- Hur mycket äldre? får jag som följdfråga.
- Äldre, svarar jag. IGEN.
Och sen tar det inte slut. De nöjer sig inte med svaret ÄLDRE. Utan exakt ålder. Säger jag typ, 40 eller 30, eller 50 så ska de veta exakt.
Handlar det alltid om fördomar?
Ligger det inte något i att det är kan bli svårt med barnfrågor om det skiljer 20-25 år?
Ligger det inte något i att det kan bli svårt att vara 50 år och ha en partner som är 75 år?
Jag tycker att det som många tar som fördomar är faktiska omständigheter som kan försvåra relationen. Finns ju en anledning till att de flesta har relationer med någorlunda jämngamla partners.
För det första. ALLA vill INTE ha barn. Hur svårt ska det vara att förstå det. Blir på riktigt så jävla förbannad att ALLT ska handla om att knulla fram massa ungar till denna bittra värld. Nämn något bra som hänt senaste åren.
Min sambo ville ha barn när han var lite yngre men nu när han är +50 har han ju insett att det är to late för barnets bästa. Jag vill inte ha barn och förbanna den som säger att jag kommer ångra mig! Skulle aldrig önska ett barn till denna värld och absolut inte med mina dåliga gener med cancer, diagnoser och annat skit som finns i släkten.
Det är så skönt ska jag säga er att ha en äldre gubbe som inte har några höga krav på att jag ska vara pigg och orka med fester och sånt som vi ungdomar bör göra. Det är jag för trött för även om jag bara är 28 år.
Nej, jag blir förbannad för du tar upp det som en ursäkt att åldersskillnaden blir är problem när det inte är så i MITT fall.