Rekordlåga siffror för barnafödande i hela Sverige

Många faktorer spelar in, en är sociala medier som gör det lätt att jämföra sig med varandra, något som gör att man ställer högre krav både på sig själv och på en eventuell partner innan familjebildning blir aktuellt. 

Vi väntar längre med att skaffa barn vilket gör att många inte hinner få så många barn man vill, den som vill ha 2 kanske bara hinner få 1 och den som egentligen vill ha 3 hinner bara med 2. Jag har flera exempel i min bekantskapskrets på kvinnor med 2 barn som egentligen hade velat ha 3 men där antingen mannen säger stopp efter 2 eller där kvinnan själv (runt 40) känner att hon är för gammal för att orka ett tredje barn. 

En annan faktor är att de stora barnkullarna från slutet av 80-talet börjar bli runt 35 och många kvinnor i den gruppen början bli klara med barnafödande. Påverkar inte snitt barn/kvinna, men däremot antal barn som föds.

Kravet på 2 inkomster för att kunna ha en dräglig levnadsstandard med barn, vilket gör att båda i en relation ofta vill hinna utbildat sig och skaffa arbeten med drägliga inkomster. En faktor till att barnaskaffandet senareläggs och boende centreras till större städer där kostnadsnivån ligger högre. 

Finns inget alternativ för mig. Jag vet helt enkelt inte varför min kropp inte skriker efter att producera barn. Precis som jag inte har nån aning om varför jag är hetero, det blev bara så och det är knappast något jag valde. 

Precis så! Och TS har inte ens kommenterat det.

Världen är överbefolkad och barnafödande är den enskilda handling som har överlägset störst miljöpåverkan.

Men sen är frågan hur våra politiker agerar. Många vill tyvärr kompensera lågt barnafödande med invandring. Det är inget fungerande recept när invandringen sker från utvecklingsländer eftersom det är stora skillnader i utbildning, kultur och normer.

Dock behöver vi anpassa samhället för att inte vara beroende av tillväxt men det intresset verkar svalt. Företag kan egentligen inte växa som de gjort historiskt. Inte heller kan staten vara beroende av skatteintäkter från privat sektor i lika stor utsträckning som det sker idag. Det finns mycket som behöver förändras för att vi ska kunna hantera ett samhälle där befolkningsmängden krymper.

AlbertSchweinstein, man behöver knappast vara klimataktivist för att förstå att antalet människor på jorden ökar men att jordens yta inte gör det. Att vi är för många som ska dela på allt. Det är väldigt enkel logik.

Just så

Eller för att samhället och världen inte är sån att det känns tryggt för dem att växa upp?

Förlossningsvården är i kaos. Förskolan är i kaos, skolan rasar samman, kriminalitet och psykisk ohälsa florerar, som förälder måste man jobba ihjäl sig och hinner varken med jobbet eller barnen. 

Det mest egotrippade man kan göra är att sätta barn till världen INTE tvärtom!! 😂😂😂

Saknar alternativet:
Jag ser för många avskräckande exempel!

Även om barn är fantastiska och livet utan dem skulle kännas meningslöst och bortkastat, så ser vi och läser ju här ofta om hur allt det som unga par värdesätter dör ut med barnafödandet:
Unga par (kanske män framförallt?) älskar sex, sovmorgnar, träning, resor och frihet och allt för ofta innebär barn adjö till det mesta av detta.
En del förhållanden spricker av påfrestningarna, en del håller ihop och vantrivs egentligen, men kämpar på och ja det finns dom som faktiskt lyckas överleva som både par och individer.

Finns flera anledningar till att jag inte vill bli pappa.

Vill inte ha någon som är beroende av mig, då är man aldrig fri.

Har dåliga ekonomiska förutsättningar i en tid när alla jämför sig hela tiden.

Är inte så socialt kompetent och jag tror folk generellt inte tycker om mig särskillt mycket, samtidigt som jag för det mesta inte tycker om andra människor. Inget jag vill sprida vidare till någon annan, speciellt ett barn som inte bett om det livet.

Sen är jag inte så förtjust i barn, har svårt för höga ljud, känsloutbrott och bråk. Lite som lockar med barn, även om jag förstår att det finns många fina stunder med.

Kan relatera. Min egen erfarenhet är att de som tjatar mest om att man måste skaffa barn är samma personer som klagar mest och tycker att man ska tycka synd om dem. Alla föräldrar har det jobbigt, mer eller mindre, det finns grader i helvetet. Klart man kan gnälla om man mår dåligt stundvis, men att gnälla inför allt och alla i tid och otid bara för att få sympati och uppmärksamhet är löjligt. Jag tycker verkligen inte synd om sådana, jag tycker endast att de är dumma i huvudet. Och jag tycker synd om deras barn, ge bort barnen om det är så jefla jobbigt.