• Anonym (Diskmedel)

    Varför är många barn så ouppfostrade?

    Och varför accepterar föräldrar att de inte säger tack? Var det bättre förr? Det var det. Om man fick "främmande" som det hette då, så var inte allt fokus på barnen, och de visste att man skulle uppföra sig. De fick vara med en liten stund, men sedan så var det föräldrarna som skulle umgås. Barnen satt vid ett eget bord så att föräldrarna kunde prata ifred. Blev vi skadade eller "kränkta" av detta? Nej. Men när jag har besökt familjer med barn så skriker de och tjatar för att få uppmärksamhet.

    Barnen respekterade sina lärare, och det var tyst på lektionerna. De räckte upp handen om de ville något. Men så är det inte nu för tiden, och lärarna har det inte lätt.

     Men nu för tiden verkar det vara barnen som bestämmer. Och då blir de diagnostiserade med ADHD och andra diagnoser. Föräldrarna skyller på denna diagnos när barnen bär sig illa åt. Barn är inte dumma, och de lär sig att de är lite "speciella" och kan göra som de vill. Tidigare så fanns inte dessa diagnoser, det är något nytt. Och det är samma sak med "selektiv ätstörning"  -barnet vägrar att äta mat som de inte tycker om. Jag var väldigt pipplig med maten som barn, men det var bara att äta upp.

  • Svar på tråden Varför är många barn så ouppfostrade?
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-09 17:30:57 följande:

    Nu vet jag inte hur det har varit tidigare, för jag kom till Sverige först som vuxen, men absolut tycker jag att barn i Sverige är extremt ouppfostrade och att det finns alldeles för lite krav och disciplin. Både i hemmet och i skolan. Jag "flydde" Sverige med mitt barn pga det, för jag tyckte det var så hemsk hur det går till i skolorna. Jag ville inte utsätta mitt barn för det och ännu mindre ville jag att mitt barn blir likadant.
    När hon var 7 eller 8 år var hon med på ett föräldrarmöte i skolan (ja, man fick tar med barnen om det var nödvändig). Hon betedde sig illa där. Inte så att någon lärare eller en annan förälder reagerade, men så illa i mitt tycke. Jag blev jätteirriterad och hemma skällde jag ut henne för sitt beteende och sa då "Jag förväntar mig att du beter dig som MITT barn, inte so ett svenskt barn!". Jag blev chockad av mina egna ord, för de är ju i sig rassistiska. Ännu mer chockad blev jag att min dotter förstod exakt vad jag menade med det. De flesta av hennes kompisar utanför skolan var icke-svenska och nästan alla gick i en internationell skola - hon märkte själv hur de betedde sig helt annorlunda än de svenska barnen.


    Sedan diagnoser: i skolorna och även bland föräldrar har jag upplevt att diagnoser används som ursäkt att inte göra någonting. En diagnos borde egentligen vara till för att förstå hur ett barn fungerar och handla därefter. Istället används den som ett frikort att skita i allt. Man säger inte till när barnet gör fel för "hen har en diagnos!".

    Jag upplevde inställningen gentemot uppfostran generellt så att man inte fattade att det finns mycket mellan en diktatur och en anarchi. Tidigare så agades barn, de hade inget att säga till om osv. Man kom fram till att det är dåligt och då gick det över till att göra precis tvärtom, för det finns tydligen ingenting mittemellan. Och det ser man ju även bland många svar här i tråden, där alternativet till barn som tillåts beter sig illa verkar vara barn som blir misshandlad och nertryckt.

    Vad jag har upplevt är man även i några av Sveriges grannländer förfärad över attityden i Sverige. Jag kommer ihåg när jag var i ett grannland under vintern i en pulkabacke. Några föräldrar där skojade att man ser direkt vilka föräldrar som är svenskar och vilka som inte är det. Sitter ett barn mitt i backen och föräldern (istället för att tar upp barnet eller på något annat ser till att barnet flyttar sig därifrån så snabbt som möjligt, för att inte blockera backen) står där och prata med barnet för att få barnet att flytta sig åt sidan självmant kan man vara säkert på att föräldern är svensk.
    Barnet får aldrig tvingas till någonting, för då blir den ju kränkt. Att vara kränkt verkar för övrigt vara svenskarnas favorit sysselsättning, har jag förstått.

    Men vuxna själva beter sig ju oftast inte mycket bättre. Jag studerade på universitetet enbart på engelska i början, studenterna kom från alla möjliga länder. Inga konstigheter där. Efter att jag har lärt mig tillräklig med svenska började jag plugga på svenska - och blev chockad. Studenternas (nästan 100% infödda svenskar) beteende var fruktansvärt! De pratade hela tiden under föreläsningar så de fick hyssjas jämt av föreläsaren, de gnällde "varför behöver vi lära oss det" osv. Jag avbröt kursen efter mindre än ett år.
    Och även i resten av samhället ser det likadant ut. Svenskar är väldigt laglydiga i min uppfattning, även oskrivna lagar. Men så fort någonting inte är ett lag eller anses som nästan likvärdigt med ett lag, så gör man precis hur man vill. Tex. skyltar som "Vänligen klättra inte på X" är en dekoration - om barnet vill klättra där, får den. Om man går en fritidsaktivitet är ledarens anvisningar bakgrundbrus - man gör precis hur man vill, osv.
    Och så anser man att vara individuellt är lika med att skita i alla andra. Folk står knappt upp av sig själva i kollektivtrafiken för en behövande, folk hjälper inte varandra (kommer ihåg när en äldre man föll när skulle lyfta sin rullator in i bussen - han kämpade att komma upp, jag kämpade att få honom upp, flera personer, unga och troligen friska, stod direkt bakom oss och gjorde inte en ansats att hjälpa till).


    Vi lever uppenbart inte i samma Sverige. Jag har små barn, och möter dagligen vänliga andra små barn som hjälper, kramar varann, tackar för det de får, och lyssnar på sina föräldrar. Barn som verkligen är artiga och snälla mot andra barn och vuxna och tar hand om varann. Föräldrar som är noga med att barnen ska dela med sig, vänta på sin tur och allmänt bete sig snällt.

    De föreläsningar jag gick på under 5 års tid tog folk seriöst, många ställde extremt pålästa frågor. Studerade utomlands under en termin och chockades över hur oseriöst många där tog på sin utbildning jämfört med hur jag var van.
  • Anonym (Pappa till tre barn)
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-06 15:19:04 följande:
    Slapp?! Jämför mina barns förskola mot min. Milsvid skillnad. Min var fri lek och förvaring. Deras är läroplaner och uppföljningsmål.

    Just ja, en fröken på vår avdelning gav barnen stryk med när jag var liten. Det har ju såklart ändrats.
    När jag gick i förskolan fick man inte tala i mun på varandra vid matbordet. Man fick inte heller lämna bordet utan att tacka för maten.

    Sen fick barnen bestämma mindre. Nu har barnen mer makt. 
  • Spucks
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-09 19:51:35 följande:
    Vi lever uppenbart inte i samma Sverige. Jag har små barn, och möter dagligen vänliga andra små barn som hjälper, kramar varann, tackar för det de får, och lyssnar på sina föräldrar. Barn som verkligen är artiga och snälla mot andra barn och vuxna och tar hand om varann. Föräldrar som är noga med att barnen ska dela med sig, vänta på sin tur och allmänt bete sig snällt.

    De föreläsningar jag gick på under 5 års tid tog folk seriöst, många ställde extremt pålästa frågor. Studerade utomlands under en termin och chockades över hur oseriöst många där tog på sin utbildning jämfört med hur jag var van.
    SMÅ barn brukar generellt vara mycket snällare, för de vill vara till lags. Från skolåldern ser det annorlunda ut, sedan blir det bara värre och värre ju äldre barnen blir.

    Beror säkert också på vad man studerar. Är det något som kräver höga betyg för att komma in kan jag tänka mig att studenterna beter sig helt annorlunda. Det jag började var en lärarutbildning - det krävdes inte mycket för att komma in, har jag hört, och när jag tänker på mina ex-kurskamrater har jag inte svårt att tro på det. Hemskt att tänka på att många av dem troligen är lärare idag och undervisar ungdomar hela dagen.
  • Anonym (Larv)
    Anonym (Pappa till tre barn) skrev 2024-05-09 20:06:14 följande:
    När jag gick i förskolan fick man inte tala i mun på varandra vid matbordet. Man fick inte heller lämna bordet utan att tacka för maten.

    Sen fick barnen bestämma mindre. Nu har barnen mer makt. 
    Det första gäller på mitt barns förskola, att man inte pratar i mun. Lämna bordet görs när maten är slut. Att tacka för den behöver man inte men man måste hjälpa till att duka av.

    Att barn får bestämma en del är inte dåligt så länge det är inom vuxnas ramar.
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-09 20:20:20 följande:
    SMÅ barn brukar generellt vara mycket snällare, för de vill vara till lags. Från skolåldern ser det annorlunda ut, sedan blir det bara värre och värre ju äldre barnen blir.

    Beror säkert också på vad man studerar. Är det något som kräver höga betyg för att komma in kan jag tänka mig att studenterna beter sig helt annorlunda. Det jag började var en lärarutbildning - det krävdes inte mycket för att komma in, har jag hört, och när jag tänker på mina ex-kurskamrater har jag inte svårt att tro på det. Hemskt att tänka på att många av dem troligen är lärare idag och undervisar ungdomar hela dagen.
    Det första är din erfarenhet, inte en generell sanning. Jag känner många barn i äldre åldrar som just är snälla, omtänksamma och artiga. Så jag anser inte att du beskriver hela sanningen.

    Jag pluggade en teknisk utbildning med varierande betygskrav beroende på inriktning. Men folk var där för att lära sig eftersom tentorna krävde att man ansträngt sig för att förstå.
  • Tom Araya

    Jag pratade häromdagen med en person som arbetade på en skola för några år sedan och han berättade om följande händelse:

    En elev (diagnosbarn) hade under grupparbete rest sig upp och slagit sin klasskamrat i ansiktet med knytnäven.
    Nämnda person tog då ut eleven ur klassrummet och förklarade med skarp röst och skarpa ordalag att detta inte var acceptabelt, oavsett diagnos eller andra problem.

    Den enda person som reagerade negativt på skolpersonalens agerande i situationen var mamman till barnet som slog. Han hade "kränkt hennes son" hette det.

    Denna typen av förälder är nog en del av problemet som trådstarten beskriver.

  • Spucks
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-09 20:57:41 följande:
    Det första är din erfarenhet, inte en generell sanning. Jag känner många barn i äldre åldrar som just är snälla, omtänksamma och artiga. Så jag anser inte att du beskriver hela sanningen.

    Jag pluggade en teknisk utbildning med varierande betygskrav beroende på inriktning. Men folk var där för att lära sig eftersom tentorna krävde att man ansträngt sig för att förstå.
    Jag sa aldrig att det är en generell sanning, utan jag var tydlig med att det är min uppfattning.
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-09 21:37:19 följande:
    Jag sa aldrig att det är en generell sanning, utan jag var tydlig med att det är min uppfattning.
    I ditt senaste svar till mig uttrycker du det som en sanning och inte din uppfattning 
  • Spucks
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-09 21:44:35 följande:
    I ditt senaste svar till mig uttrycker du det som en sanning och inte din uppfattning 
    Jag har skrivit flera gånger i mitt första inlägg, som du svarade på, att det är min uppfattning och de erfarenheter jag har gjort. Jag ser ingen anledning att upprepa det i vartenda svar till dig.
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-10 09:42:40 följande:
    Jag har skrivit flera gånger i mitt första inlägg, som du svarade på, att det är min uppfattning och de erfarenheter jag har gjort. Jag ser ingen anledning att upprepa det i vartenda svar till dig.
    Fast som du uttrycker dig i det första inlägget är det mer av att det är så det skulle vara än att det är baserat på exakt din umgängeskrets.
  • Spucks
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-10 10:44:52 följande:
    Fast som du uttrycker dig i det första inlägget är det mer av att det är så det skulle vara än att det är baserat på exakt din umgängeskrets.
    Som sagt, jag skrev flera gånger att det är min uppfattning. Och det är ju inte bara baserat på mitt umgängeskrets, man träffar ju jämt på andra människor, även dem man inte umgås med. Sedan jobbade jag även med barn (och föräldrar) i flera år - både i Sverige och utanför, och skillnaden är enormt. 
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-10 10:47:23 följande:
    Som sagt, jag skrev flera gånger att det är min uppfattning. Och det är ju inte bara baserat på mitt umgängeskrets, man träffar ju jämt på andra människor, även dem man inte umgås med. Sedan jobbade jag även med barn (och föräldrar) i flera år - både i Sverige och utanför, och skillnaden är enormt. 
    Enligt dig. Inte enligt mig. Enligt mig är svenska barn vänliga, lugna och generellt trevliga.
  • Spucks
    Anonym (Larv) skrev 2024-05-10 10:52:23 följande:
    Enligt dig. Inte enligt mig. Enligt mig är svenska barn vänliga, lugna och generellt trevliga.
    Jag har aldrig sagt att du tycker likadant som mig, eller hur? Vad bra för att de barn du stötter på inte är som de jag stötte på (eller att du har en annan uppfattning vad det betyder att vara vänlig, lugn och trevlig).
  • Anonym (Larv)
    Spucks skrev 2024-05-10 11:16:08 följande:
    Jag har aldrig sagt att du tycker likadant som mig, eller hur? Vad bra för att de barn du stötter på inte är som de jag stötte på (eller att du har en annan uppfattning vad det betyder att vara vänlig, lugn och trevlig).
    Visst är det? Lugn och trevlig för mig är att man inte härjar runt, pratar i mun eller tar saker utan att fråga. Att man delar med sig, tackar och är snäll mot mindre barn.  Tex.
  • Tom Araya

    www.facebook.com/fredriksfanpage/posts/pfbid0UfDQZjYmVSiftkbmPkmUSLnB1CkdzEGEWUCq3Ru8F1r9xj49r8rdq6EBGoSq7E8ol

    Jag vet inte om ovanstående länk fungerar här, men det handlar om det uppmärksammade fallet med Sten Holm och hans jobb på en skola.

    Stefan Holm polisanmäld för misshandel av elev på skola (aftonbladet.se)

    Friidrott: Stefan Holm anmäld för misshandel: ?Brann till? | SVT Sport

    Stefan Holm polisanmäld för misshandel: ?Brann till? (tv4.se)

    Komikern Fredrik Andersson kommenterade fallet på sociala medier:

    "Stefan Holm fick hjärnsläpp och glömde för ett ögonblick att det kan vara djupt kränkande för ett barn att avbrytas i sitt kränkande av omgivningen."

  • Anonym (Pia)
    Tom Araya skrev 2024-05-11 14:53:59 följande:

    www.facebook.com/fredriksfanpage/posts/pfbid0UfDQZjYmVSiftkbmPkmUSLnB1CkdzEGEWUCq3Ru8F1r9xj49r8rdq6EBGoSq7E8ol

    Jag vet inte om ovanstående länk fungerar här, men det handlar om det uppmärksammade fallet med Sten Holm och hans jobb på en skola.

    Stefan Holm polisanmäld för misshandel av elev på skola (aftonbladet.se)

    Friidrott: Stefan Holm anmäld för misshandel: ?Brann till? | SVT Sport

    Stefan Holm polisanmäld för misshandel: ?Brann till? (tv4.se)

    Komikern Fredrik Andersson kommenterade fallet på sociala medier:

    "Stefan Holm fick hjärnsläpp och glömde för ett ögonblick att det kan vara djupt kränkande för ett barn att avbrytas i sitt kränkande av omgivningen."


    Ja, det är ju klart att många barn uppfattas som självcentrerade och ouppfostrade när deras föräldrar inte kan hantera att deras barns beteende får konsekvenser. När jag gick på lågstadiet, lyftes stökiga barn som vägrade lyssna, ut. Idag berättar mitt lågstadiebarn om hur hon behöver bära hörselkåpor och sitta med skärm runt sin plats, för att få lugn och ro i klassrummet. En bild som också bekräftas av läraren som inte kan göra mer än be stökiga elever att vara tysta.
  • Spucks
    Anonym (Pia) skrev 2024-05-11 14:59:11 följande:
    Ja, det är ju klart att många barn uppfattas som självcentrerade och ouppfostrade när deras föräldrar inte kan hantera att deras barns beteende får konsekvenser. När jag gick på lågstadiet, lyftes stökiga barn som vägrade lyssna, ut. Idag berättar mitt lågstadiebarn om hur hon behöver bära hörselkåpor och sitta med skärm runt sin plats, för att få lugn och ro i klassrummet. En bild som också bekräftas av läraren som inte kan göra mer än be stökiga elever att vara tysta.
    Det hade inte funnits något problem om det hade varit några enskilda föräldrar som tycker såhär. Problemet är att det är majoriteten av samhället som tänker så. Ditt exempel med ditt barns skola är ju ett bra tecken på det. Och det Tom Araya länkade, där läraren "kom överns med rektorn" om att inte fortsätta jobba där.
Svar på tråden Varför är många barn så ouppfostrade?