När blir en psykoterapeut skyldig att anmäla ett brott?

Vad fick de det ifrån?
Har dina offer lämmat ditt namn eller postar du om sånt på sociala medier?

Jag vet ju inte på vilket sätt hon journalför eller vad hon behöver notera. Inom psykiatrin kan en psyk status låta så här: Välvårdad. Åldersadekvat utseende. Klar och vaken. Orienterad x 4. God formell och emotionell kontakt. Psykomotorik ua. Håller röd tråd i samtalet. Respekterar turtagning. Ingen affektlabilitet. Normal verklighetsuppfattning. Inte psykotiskt. Ingen ångest i rummet. Tankeinnehåll och flöde ua. Inga suicidtankar eller planer. Sjukdomsinsikt. Framåtsyftande. Hjälpsökande. 

Typ så är en vanlig och normal status. Sedan preciserar man det avvikande. Kan tänka mig god formell kontakt med flack emotionell i ditt fall. Utan att veta. Men nu förstår du lite hur vi kollar. Självklart ska kunna läsa vad hon skriver i journalen. Kan gissa att det står kort om vilket ämne ni diskuterade. 

Inget av det. Du är lite inne på fel spår. Det är ganska harmlöst. Men jag vill inte utveckla saken här.

Tack för inblicken, det var intressant. Eftersom hon behövde en del uppgifter av mig, som jag visserligen kunde hitta på så tror jag att de där anteckningarna ändå är ett journalsystem. Hade varit intressant att läsa men jag tänker inte fråga om dem som det är nu.

Du verkar vara inne på rätt spår. Sen står det säkert lite till som hon vet, samt sådant hon misstänker. Hon har antytt saker i förbigåendet flera gånger, som för övrigt är helt rätt. Jag har valt att inte kommentera det. Hennes medicinska bedömningar har jag ingen aning om, dvs om hon anser att jag är knäpp. Jag har varit orolig för det. Jag upplever mig inte som det i vart fall.

Om hon skulle få för sig att anmäla något, hur får jag reda på det?

Nej hon tror inte du är knäpp. Det hon kan skriva är beteendet, resonemanget och egenskaper. Kan också vara att hon är van att folk spelar ett spel, försöker manipulera osv men hon har sett ett mönster och läser mellan raderna. O m det skulle bli tal om en anmälan så kommer hon att informera dig om det. Det är inget som kommer som en blixt från klar himmel. 

Hon tror nog på det jag sagt. Vore orimligt att träffa mig så många gånger annars. Hon har pratat om semestern också. Det mesta har hon dragit ur mig bit för bit under många besök. Det är inget jag pratar om självmant. Sen lägger hon antagligen pussel och skickar ut provraketer.

Bra om jag får en heads up i så fall. Vet att tanken inte är främmande för henne. Hon har ställt frågor som tyder på det.

Vill du fortfarande mejla?

Och det är inte bra. Föräldrar vågar inte söka vård av rädsla för att bli av med sina barn.

Anmälningshysterin var inte så förr. Min äldstas pappa var alkoholist, inte "påbänkenalkis" utan han drack hemma. Visst visste en del att problemet fanns men ingen, ingen, körde med socskvaller. Ingen.
Vården anmälde inte heller när pappan sökte hjälp för sitt missbruk, han bodde t o m på behandlingshem under en period. Blev det ett ärende hos soc? Nej.

Hade det varit idag så hade pappans högst sannolikt inte sökt vård och då hade det nog blivit väldigt svårt att bryta den destruktiva beteendet han hade.

Jag är orolig för att bli tvångsintagen eller anmäld. Insatsen att gå dit är ganska stor för mig. Det är vad jag upplever.

Jag får höra att det är viktigt att jag känner förtroende och tillit. Samtidigt som jag får höra i nästa andetag om undantag och reservationer. Som dessutom är motsägesefulla och luddiga.

Det anmäla inte automatiskt för att man söker vård varken för psykisk ohälsa eller missbruk. 

Att bli anmäld, eller söka vård för missbruk eller psykisk ohälsa, betyder inte att man blir av med sina barn. Omhändertagande sker bara om läget är akut. Annars görs en utredning. Får föräldern bukt med missbruket och / eller den andra föräldern är fungerande, blir det inget LVU.

Soc gör många insatser för familjer som behöver det, utan att omhänderta barnen. I möjligaste mån vill myndigheterna att barnen ska stanna hos sina föräldrar. Men det går inte alltid, som du säkert förstår.

Det är bra att det anmäls vid behov. Inom rimliga gränser förstås. Men att kalla det för Soc-skvaller är trashigt och okunnigt. Är det bättre att barnen far illa? Lämnas åt sitt öde?

Undantagen i tystnadsplikten är för barnens skull, inte förälderns. Och betyder INTE automatiskt att man blir av med sina barn. Utan det handlar om ifall barnen far illa eller inte, samt hur allvarligt det är.

Soc kan också hjälpa en till behandling, hjälpa en att komma ifrån en våldsam partner, se till att man får hjälp för psykisk ohälsa, så att man kan vara en fungerande förälder och barnen får ett tryggt hem.

Tack så mycket, det visste jag redan.
Men, det gör också att föräldern kanske låter bli att söka hjälp för sitt missbruk eller dåliga psykiska mående.

Det spelar liksom ingen roll vad du säger eller tycker om soc, det är ändå fakta det jag säger.

Och, en "tystnadsplikt" är då ingen tystnadsplikt längre.

Som någon skrivit tidigare i tråden är det bara präster som man kan lita på att de håller tyst.

Enligt soctanten ja. Precis.

Jag har sett på nära håll hur illa det kan gå.

Det finns också exempel som tagits upp i olika media, bara att googla. Du får gärna lita på soc.
Själv är jag glad att jag inte längre har några minderåriga barn, med dagens anmälningshysteri. 

Ps, orkar du inte googla exempel så kan jag alltid hjälpa dig. Ds.

Tystnadsplikten är inte absolut nej.

En förälder som låter bli att söka hjälp av det skälet, verkar inte tänka på sina barns bästa.

Eller menar du att det är bättre att barn växer upp i våld eller misär? 

Anmälan görs om det finns en oro för barnen. Det betyder INTE att barnen omhändertas. Är oron obefogad, eller om problemen åtgärdas, avslutas ärendet.

Jag vet att det finns exempel när Soc gjort fel.

Betyder det att vi ska skita i att anmäla? Lämna barn åt sitt öde? Eller när tycker du att man ska anmäla?

Det finns också ett drev mot svensk socialtjänst, som du säkert vet. Som delvis har spridit sig internationellt. Med grova överdrifter och rena lögner, som att Sverige omhändertar muslimska barn för att göra dem kristna.

Det finns mycket skit där ute. Jag litar inte automatiskt på Soc, men jag litar sannerligen inte heller på alla tyckare på Internet.

Kolla din mail! Den du skrev i din förra tråd. 

Soc gör massor av konstiga bedömningar och misstag, och de har alldeles för mycket makt. Jag känner t.ex. en familj - en helt normal familj - som blev anmälda av en BVC-sköterska, som så uppenbart bara var sur på mamman för att hon inte had lytt henne (sköterskan) blint. Soc tände av någon anledning på alla cylindrar, och den familjen blev tvungna att bo i fyra månader på ett utredningshem med psykiskt sjuka personer, narkomaner och kriminella.

De (familjen jag känner) är fina, snälla människor, och de kunde inte försvara sig alls mot dessa människor, som var utåtagerande, oberäkneliga och aggressiva. De fick leva i skräck hela tiden, och under dessa omständigheter skulle de bevakas av behandlingsassistenter som skulle göra "observationer" av dem. Helt galet. 

Folk som litar på socialen är naiva och oerfarna.