Irriterad på bästisens föräldrar
Tackar flickan själv? Säger farfar tack när han hämtar?
Inlägg från: pgw
|
-
-
Kommunicerar ni enbart via SMS? Vems val är det? Jag är en sådan som föredrar telefonsamtal. Man kan avhandla allt på en gång och slipper bolla meddelanden fram och tillbaka. Dessutom lär man känna personen man kommunicerar med på ett annat sätt. Så ifall jag var i bästisens förälders situation, hade jag tyckt att du var jobbig som aldrig ringer upp, utan bara skickar SMS.
Du kallar dig själv barnvakt. Det hade jag aldrig fattat, att en som vill bjuda in mitt barn ser sig som barnvakt. Det kan ju till och med vara så att man får mera gjort själv, om barnet har en kompis hemma.
Du talar också om att bjuda in dig själv, när du i själva verket menar dottern. Du verkar alltså se er båda som en och samma person. Bästisens familj i stället kanske anser att flickan själv ansvarar för sin relation till dig. Om man har den inställningen, så är det i det närmaste omöjligt att inse att någon som ofta blir inbjuden SAMTIDIGT är en källa till irritation.
Om det är så att ingen har lärt flickan att tacka för maten och tacka för dagen, så kan ju du göra det. -
Du vill ha trevliga SMS, de kanske inte gillar att skriva långa SMS? Många har möjlighet att ta korta privata samtal fast de är på jobbet. Själv brukar jag säga ifrån om jag är upptagen precis då någon ringer, eller så svarar jag inte alls. Du kan inte utgå ifrån att andra fungerar som du själv. När du ringer, kan du fråga om det är lämpligt att prata just nu, eller om du ska ringa på nytt senare.tankfull skrev 2015-05-04 09:22:09 följande:Vi kommunicerar oftast per sms. Jag har funderat på at börja ringa istället. Jag har skickat sms dels för att jag inte vill störa föräldrarna om de är på jobbet, där jag inte skulle velat bli störd själv - och jag har inte superkoll på deras jobbtider, och dels därför att jag tycker det är bra att man får lite betänketid ibland med sms - annars måste man ta ställning direkt och då kanske man missar nåt inplanerat man inte tänkt på. Men jag får väl börja göra så att jag skickar sms med förslag på tid för lekträff och om de inte svarar tills dagen därpå så får jag antingen ringa dem el bestämma annat.
Du verkar tycka att jag har ett väldigt stort ansvar och föräldrarna till bästisen har inget ansvar alls - varför det?
Min dotter är en fantastiskt framåt, kommunikativ, självständig och artig liten tjej. Hon har sett mig med andra människor och tar efter. Man får vad man själv ger, och där tycker jag att föräldrar har det största ansvaret för att se till hur barnet uppför sig. Inte skolan eller andra vuxna, utan de som satt barnet till världen.
Och återigen: jag tar hem bästisen till oss en gång i veckan för det är vad jag mäktar med som sjukskriven - med dans och gympa och andra aktiviteter som jag tar dottern till så orkar jag inte mer just nu. Men flickorna skulle velat ses OFTARE och då hade man kanske kunnat tänka sig att var tionde gång kunde bästisens föräldrar ta ansvar för detta. Jag tycker helt enkelt det är en rimlig syn på saken. Jag har aldrig påstått att jag är irriterad på bästisen.
Jag tycker inte att du har ett stort ansvar för att ta hand om deras flicka, nej. Men du har ansvar för vad som händer hemma hos dig. Om du tycker flickan är för ofta hos er, så bjuder du inte hem henne så ofta. Men enligt vad du har skrivit här i tråden, så får jag den uppfattningen att det är viktigt för DIG att din dotter får leka med sin bästis. Så kanske bästisens föräldrar också uppfattar det.
Vem var det som tog initativet till att din dotter skulle leka hemma hos bästisen? Du eller bästisens föräldrar? Om din dotter vill hem till bästisen, så måste du se till att de blir medvetna om det också. De kan inte läsa dina tankar. Jag tycker inte att du behöver se det som att du bjuder in dig själv, för det gör du inte. Du bara förmedlar din dotters önskan, och lämnar till dem att ta ställning till om hon får komma eller inte.
Bästisens föräldrar må vara surmulna och otacksamma, det kan du inte ändra på. Kan du inte bara skapa en egen relation till flickan, som inte är beroende av vad hennes föräldrar gör eller inte gör? "It takes a village to raise a child" säger man. Du har gjort dig själv till en del av hennes "village", och med det följer också rättigheter att "uppfostra" henne och säga ifrån ibland, om det är vad som behövs för att du ska känna dig bekväm med situationen. Jag är alldeles säker på att min mamma aldrig sade ett ord till tack till min kompis föräldrar, men det har inte hindrat mig från att ha en bra relation till hela familjen i över 40 år vid det här laget. -
När man får ett långt sms när man är upptagen, så blir det lätt så att man låter det vänta, helt enkelt därför att man inte hinner läsa hela texten. Långt senare (till och med nästa dag) kommer man ihåg att man har ett sms som väntar på svar, och då slänger man hastigt iväg ett svar som enbart innehåller den nödvändiga informationen. Det att ett svar dröjer ett par timmar är ingenting att bli upprörd över alls.tankfull skrev 2015-05-04 15:04:58 följande:Ett exempel, jag skriver: Hej! Hoppas allt är bra med er! ***** frågade mig i skolan idag om hon kan följa med hem imorgon då jag hämtar **** klockan 12? Går det bra för er? MVH/ Tankfull
Svaret uteblir hela dagen och hela kvällen. Nästa förmiddag får jag ett sms: Okej.
Det är allt. Inget hej, inget vänligen, inget besked om nån hämtningstid. Så på eftermiddagen då flickan är hos oss skriver jag ett sms: Nu är ***** hos oss. Tjejerna leker djursjukhus och har precis ätit jordgubbar med glass. Jag undrar när ni vill hämta *****?
Svaret dröjer ett par timmar. Sen kommer det: 16.30.
Farfadern kommer och hämtar flickan, som ivrigt undrar när hon får komma nästa gång och flickorna kramas tusen gånger och försäkrar sig om att de ska ses i skolan nästa dag.
Ungefär såhär ser det ut. Jag känner folk som har tre barn och jobbar heltid samt har tusen järn i elden, men ingen är så jäkla tråkig som de här föräldrarna. Alla andra klarar av att skriva trevliga sms med helt vanlig hyfs. Jag har vid det här laget förstått att föräldrarna aldrig kommer att bli några spirituella människor men för mig som är uppfostrad med att man är trevlig mot folk är det svårt att hantera och jag tar lite illa vid mig. Vi har nog olika bakgrund, föräldrarna och jag.
Jag tycker inte att bästisen är för ofta hos oss, flickorna skulle velat ses mycket oftare. Du har rätt i att flickans föräldrar inte kan läsa mina tankar och jag ska faktiskt gå på lite mer och fråga om min dotter kan komma till dem.
"Tjejerna leker djursjukhus och har precis ätit jordgubbar med glass." Visst är det trevligt att få veta vad ens barn sysslar med, men den här typen av information kan också tolkas som "Ursäkta att jag har lagt beslag på ert barn, men jag försäkrar er om att det inte går någon nöd på henne."
Som jag skrev redan tidigare, så skulle jag uppskatta regelrätta telefonsamtal mycket mera än långa berättelser i form av sms. "Vad är det för fel på henne? Vågar hon inte prata med folk?" -
Ja, du skriver långa sms.tankfull skrev 2015-05-04 16:21:53 följande:Du kan inte mena allvar! Är det jag skrev ett långt sms enligt dig? Och svaret dröjde inte ett par timmar i första fallet, det dröjde till nästa dag. Ett hastigt svar är: Oj, förlåt jag glömde svara! ***** får gärna följa med er idag! Ha det gott!
Är man normalbegåvad tar det några sekunder att skriva.
Din tolkning av mitt sms där jag skrev en kort beskrivning av vad barnen gjorde är ju också humor. Har aldrig hört nåt liknande, ha, ha! Helt knäppt.
Vet ni, jag skiter i den här tråden nu! Om det är såhär föräldrarna till mitt barns bästa kompis tänker så förstår jag att kommunikationen pajar - jag är glad att alla andra jag känner åtminstone kan skriva helt normala sms och vara positiva och trevliga! Min dotter är väldigt omtyckt och jag är omtyckt av hennes vänner, jag får vara nöjd med det! Ha en bra dag, FL! (och tolka nu inte in för mycket i den frasen, snälla!)
Om jag vill ha svar genast, då ringer jag. Om jag kan vänta med svaret till nästa dag, eller till torsdag, då skickar jag sms. Ett så kort som möjligt. Positiv och trevlig är jag då jag pratar med folk.