Intelligens
Det känns bra för det mesta eftersom livet är lättsamt på många sätt. Samtidigt kan det kännas väldigt ensamt när man inser att inte många är som en själv. Sedan kan det ofta vara frustrerande när man pratar med människor som inte fattar sammanhang mm, det blir ibland känslan av att prata med ett litet barn, helst ett obstinat sådant.
Jag visste att jag hade hög intelligens eftersom det märktes, både i skolan och i samspel med andra. Det märktes väldigt tidigt för omgivningen på så sätt att jag alltid har haft det väldigt lätt för mig i skolan, jag har behövt större utmaningar mm. Som vuxen bekräftat ca 135 i IQ-test (138 i resultatet men jag tycker man måste ge utrymme för viss felmarginal).
Typiska situationer där det har hjälpt: nästan jämt. Allt från hur man förstår andra människor på ett psykologiskt plan till hur en maskin, en ritning eller något man ska bygga ihop fungerar. Man greppar sådant som är väldigt abstrakt, når nya insikter kring ämnen som andra generellt har svårt för. Kort sagt alla situationer där det handlar om förståelse för hur omvärlden fungerar. Dessutom ger det en viss självinsikt, åtminstone för min egen del, som jag kan använda till självutveckling.