Rituella inlägg och subliminala budskap

Ursäktar för det! Jag tänkte att då det är subliminala budskap så kan det vara lite tvetydigt eller otydligt, men det blev nog för mycket av det. Jag ska inte skylla på något, bara som förklaring, att jag har haft en jobbig period som verkar ha vänt hoppas jag, och då kan det gå så som det gick då man försöker skriva något. Men ja, elden har väl varit en längtan, en energi, en oro, alltid bort, ut. Kanske från det att jag blev 16. Fast jag har alltid velat återvända hem, hemlandet är värdefullt. Jo alltså, mina föräldrar flyttade isär och vi har haft huset, där vi bodde tidigare och där jag växte upp, som sommarhus och allmänt semesterhus. Men det ska säljas då av praktiska skäl och kommer nog att inbringa massa pengar med. Hej! Och tack för dina reflektioner, de var uppskattade!

Det har du rätt i, kanske det bara visar att det har varit lite jobbigt! Jag skulle väl tillägga att allt jag författat i den här tråden är författade rakt av, ogenomtänkta och oplanerade och inte tillrättalagda, kanske för att närma mig vad som finns under tankarna och sätta ord på det språklösa, eller något sådant. Ja faktiskt, hur beskriver man upplevelsen av ännu nattsval klippa under fötterna för att se solen gå upp? Jag vet inte.

Nå, så är det, det gäller bara att inte ge upp, så småningom kommer belöningen åter. Tyvärr vet du nog för mycket om det, jag vet nog inte mycket i jämförelse, så jag kan ju inte ge några råd, men kanske ändå att man kan tänka att man inte är det jobbiga eller hemska som hänt en, lätt att skriva förstås. Försäljningen är inte så farlig, mest vanlig nostalgi. De som flyttar hit kommer nog att ta väl hand om det, annars flyttar man väl inte ut så där. Hoppas att du har det bra!

Så som kylskåpspoesi och funderingar kan vara.

Delvis är det så. Upplevelser är upplevelser, oavsett om det handlar om att studera något, bara vara eller fundera över något. Det är i det mångfacetterade tjusningen ligger, såväl som i det enkla. Årstidernas växlingar, dygnets dito med mera. Jag vet inte, vi har till stor del en gemensam händelsehorisont, om jag säger blå himmel kan du referera till det och tvärtom. Exakt hur du upplever blå himmel vet jag däremot inte, uppenbarligen kan personliga upplevelser av samma fenomen leda till olika uppfattningar och känslor, vilket föranleder till en helt annan debatt som jag inte oombett ska tråka ut dig med. Främst bör man hitta gynnsamma lösningar.

Jag vet inte varför vappen är i bestämd form, man säger ju inte god julen, men ordet kommer från finskans vappu som är en talspråksvariant av Valpuri som nog är en förfinskad form av Walpurgis från tyskans Walpurgisnacht, och det heter väl ännu Walpurgis eve på engelska. Det finns de som är bättre på etymologi, men det är så jag kan förklara det. I talad form skiljer sig nog vår svenska ganska mycket från er, med regionala variationer. I skriven form mycket mindre ofta.

Hur starkt identifierar man sig med tidigare bostadsort och leverne? Eller är man så stark i sig själv att ens självbild är ganska oberoende av det? Uppsala ser fint ut på bilder och verkar relativt stort, har inte varit där, men fint intryck. Vad får du ro av, blir trygg av? I vad vill du vila blicken, hörseln och vart vill du åter då du varit någon annanstans? Det rent geografiska och arkitektoniska är en del, det sociala en annan, även fast de två delarna inte helt går att skilja åt, då det förra reflekterar det senare ihop med omgivningens förutsättningar.

Tack det samma, skapa hem, luta dig tillbaka i varandet och så ska du ha det riktigt riktigt bra!

Vi var bara 17 år då. Apropå det här med att ge upp. Det har inte blivit så där mycket talat om det som hände. Försöker lite i text.

Sargad själ tar språnget ut i evigheten. Sargad kropp ligger på regnvåt asfalt, belyst av orange natriumlampor. Allt som föds ska dö. Kanske ska allt som dör födas igen. Livet är en exorbitant kraft som döden aldrig kan rå på, en passacaglia i moll, en sarabande i dur.

Flykten, rörelsen framåt lugnar, tröstar. Tar mig upp på avsatsen där det skedde. Står framför stadens kulisser i tidig skymning, känner vindens ström i ansiktet. Tittar ner i stupet framför tåspetsarna och det suger i magen. Blickar upp mot trofast himmel där moln, ljus och mörker ständigt målar föränderliga tavlor. Frågor leder bara till ekots gensvar. Varandet överträffar icke-varandet.

Världen stillnar, viskar utan röst ditt namn och tystnaden blir öronbedövande. I den framträder tomhetens och ingentings strofer, och så din röst, ditt skratt som genljuder i tidens upplösning och varandet är evigt, därför också du. Du var en som kom och vände åter strax och gick, en som aldrig stanna fick.

Surun tuuli kuiskaa haikeasti. Viimeinen askel hiljenee, seisahtuu. Liekki hiipuu, sammuu. Haluaisin kertoa sanoja joita ei ole. En enää vois, kun olet nukkunut pois. Sinua kaivaten, sanaton ystäväsi.

Så är det nog, platser skapar oss och vi skapar platser. Det var många djur! Man får som en mysig bild i huvudet, med undantag för katthonans skull så klart, det var tragiskt. Men annars, med katterna, hästarna och en mormor som kunde de vilda blommorna och lärde ut med. Låter som ett bra ställe att växa upp på, tryggt liksom. Stockholm, ja kanske, vet inte så mycket om den staden, men Sverige har ju annars flera trevliga och intressanta platser. Danmark och Nederländerna är fint med, åtminstone vid kusterna.

Man får försöka med vad som finns och vad man kan! Själsliga åkommor går inte att binda om med bandage, men det finns annat stöd. Kallgräs finns säkert på andra ställen, men det var där jag såg det. Från de trakterna har jag även blickat ut över, eller in över, eller mot Ryssland, där vid gränsen. Såg likadant ut där så klart. Fast inget land jag skulle vilja bo i, det är det närmsta jag kommit det landet.

Jag är förstås partisk, men ja sima tycker jag att du ska smaka om du får chansen, man kan göra det själv också om man vill, det är inte så jättesvårt. Vi har nog lite blandade traditioner med inflytande lite varstans ifrån kombinerat med egna förkristna traditioner. Låter som trevligt valborgsfirande, och kanske rentav en grillnick på det, om man skulle kombinera picknick med grillande. Ja det här med igelkottar har du helt rätt i, man måste tänka på det så att de inte kommer till skada, så det får man vara noga med. Nå, halsontet är ju borta åtminstone och jag har gjort lite av varje, så jag hoppas att det ska ge med sig helt, tack!

Det är intressant att fundera över och ju äldre man blir, desto fler platser har man (kanske) som man kallar hem. Vad spännande att du har flyttat och hoppas du känner dig hemma i ditt nya hem! Jag har inte varit i Uppsala så många gånger, men tycker mycket om den staden. Förutom att besöka domkyrkan så besökte jag det kända fiket Ofvandahls 🧁 Kan tänka mig att det blir lite mycket liv och rörelse med 10 000-tals studenter och forsränning som ketchupen på moset! Puh! Jag förstår att du drog dig undan 😅

Önskar allt gott till er med och här får du en mjuk lyckospark i baken, som en välgångsönskning inför allt det nya! ☺️

Ja, det är sant! Och hemmet kanske inte blir samma hem utan människorna som brukade vistas där tillsammans. Precis, jag har bott på fler platser än jag kan räkna (eller orkar räkna just nu 🙃), men från början bodde jag ute på landet. Vi hade fyra hästar och fem katter som mest! Egentligen var det inte våra katter, men det blev det när en ensam katthona vandrade förbi och födde sina ungar hos oss. Bara några veckor senare blev hon påkörd av en bil och kattungarna blev föräldralösa. Det är min mormor som har lärt mig namnen på vilda blommor, alltid med orden ?Det är ju förgätmigej (eller annan valfri blomma), vet du väl?. Så hon utgick från att jag jag redan kunde namnet på alla blommorna. Bra fråga om var jag skulle vilja bo 🤔 Svaret är i Stockholm eller ute på landet. Eller kanske i ett annat land 😊

Nämen, vad fint! Tack för att du tar hand om
mig med en blandning av omtänksamhet, kunskap och magi 🤩 Jag känner mig redan bättre och riktigt rörd. Kallgräs från Karelen och en önskan om trygga lågor var precis vad jag behövde just nu ❤️

Då säger jag Glada vappen i efterskott! 🥳 Tycker du om sima och är det något jag borde prova om jag får chansen? Av struvor och munkar så föredrar jag de förstnämnda, men munkar är också gott. Kul att få ta del av era traditioner! Jag firar oftast valborg genom att titta på en brasa och lyssna på körsång. Dessutom oroar jag mig alltid för igelkottarnas väl och ve, men det är såklart inte en del av firandet. Sedan brukar jag försöka grilla eller ha en picknick eller något annat vårigt 🌸 Så synd att du har blivit svag! Hoppas verkligen att du mår bättre nu och annars får du verkligen krya på dig!

Hyvää vappua, tant fultextad! 😉