Hon är den jag vill dejta men hon har ingen aning. Vad bör jag göra nu?

Med i fred syftar jag alltså att typ inte göra det en stor grej av det. 

Men du låter det ju inte alls växa naturligt nu? Alla mina relationer har börjat på ditt önskade sätt, genom att vi kommunicerade, antingen irl eller på nätet, en kommunikation som blev mer och mer och på ett naturligt sätt mer intim. Absolut inte genom att en gång i veckan skriva tre rader. Och som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det inte BINÄRT att tycka om någon eller inte. Någon som visar ett visst intresse gör att man inser att den personen på något sätt tycker om en, men om det är en brinnande kärlek eller att personen bara gillar en lite grann vet man inte och det får visa sig framöver.

 

Men det är ingen stor grej att dejta. 

Grow a pair och bjud ut henne nu, så som du håller på och velar med detta kan jag garantera dig att det inte kommer bli något. Inga, varken kvinnor, män eller vad för prefix man nu väljer, tycker att velighet och osäkerhet är tilltalande. Visa lite pondus nu. Du får helt enkelt riskera att det kommer ut i din organisation (som jag för övrigt är riktigt nyfiken på, luktar frikyrka eller nykterhetsrörelse lång väg). Vad är det värsta som kan hända? Att folk får reda på att du är intresserad av en jättehärlig tjej? So what? Och även om det kan vara svårt så släpp det här med dina rosaskimrande framtidsplaner med henne. Det är bara creepy, oavsett hur det går så berätta det för Guds skull inte för henne för då kommer hon lägga benen på ryggen.

Vad skulle du prata med henne om om ni sågs och lärde känna varandra utan att det var en dejt? Varför tror du det skulle bli annorlunda och mindre stelt?
Och varför skulle du prata om irrelevanta saker på en dejt, och vem skulle döma dig..?

Jag har så svårt att förstå dina förutfattade meningar om hur världen fungerar, relationer mellan människor är inte alls såhär!
Det är inget fult eller farligt att gilla nån, det är inget hemligt spel att börja träffas, dejtande är inte tråkigt och enbart middagar!

Jag tror jag har frågat dig tidigare vad du menade att du menade med att offra saker för henne, men nu är logistiken för besvärlig för att du ens ska försöka?
Men då så, då kan du ju ge upp redan nu?

Ge upp eller gör ngt, det är uppenbart att du mår dåligt av att dra ut på det såhär.

Det är en väldigt stor grej om man gillar någon. Nej jag har inga rosaskimrande drömmar om henne utan har enbart stora visioner i allmänhet för en framtida relation med den jag blir ihop med inte med henne. 

Grow a pair? Det är inte direkt enkelt. Går det inte att växa in i ett förhållande utan att dejta? Nej organisationen skulle acceptera det men föredrar att det är en privat sak. 

Nu har du alltså hunnit till sidan 222 utan att ha gjort ett skit. Oavsett hur "inte enkelt" det är, så borde du ha fått ett par kulor för längesedan nu.
Grow a pair.

Sättet du uttrycker dig på gör mig iskall. ?Organisationen skulle acceptera det?. Varför skulle den(?) inte? Om organisationen skulle ha något mot det så ska du lämna med en gång. De grupperingar som jag har tillhört har folk inte tyckt det varit annat än roligt om två personer fattar tycke för varandra.

Jag vet att det inte är lätt och grow a pair. Länge var jag själv jättenervös och rädd för sådant här. Men det var faktiskt inte svårare än att jag en dag bestämde mig för att våga.

Vad är det värsta som kan hända?

Det är inte besvarat - du har i alla fall försökt.
?Organisationen? skulle skratta åt dig/utesluta dig - det är deras problem och sådana människor ska du inte vara kring i alla fall.
Hennes/dina kompisar skulle skratta åt dig - du försökte i alla fall. Du var den modiga och kommer gå stärkt ur det.

I min värld har du allt att vinna och ingenting att förlora. Som det är just nu med den här status quo så är du dömd att förlora. Finns inte en möjlighet att du kommer få vara med den tjejen och det är den enda sanningen i det här.

Ja TS, vad skulle bli annorlunda om ni träffades?

Tror du att någon annan får bestämma betyder att kompromissa?