Mata10 skrev 2024-02-05 15:53:40 följande:
Förstår dig ts till 100%! Jag och min sambo har varit i exakt samma sits, och har vänner som varit med om liknande.
Till att börja med är nog män lite efter i barnverkstaden. De har ingen biologisk klocka, de vet inte hur det är att tajma in ägglossning, de fattar inte besvikelsen när mensen kommer månad efter månad och tiden bara går.
Jag har också haft många snack med min sambo. Jag är nu 34 år och min sambo 31 är. Och jag var nog 31-32 när jag tog upp ämnet om barn första gången, men det är först senaste månaderna vi börjat försöka. Blev gravida på ett samlag, första gången. Helt otroligt! Dessvärre slutade det i missfall v 9 så tillbaka på ruta ett nu då?
Men nog om mig. Det jag gjorde var att jag vänligt men bestämt sa till min sambo att: barn är inte förhandlingsbart. Jag har väntat länge nog nu och förtjänar ett rakt svar. Jag älskar dig men om du inte är redo kommer jag lämna dig.
Det var stundtals tuffa samtal med mycket tårar från alla håll. När jag kände att han ändå inte riktigt kunde ge mig ett svar bokade jag tid för parterapi. Väldigt givande och stärkande. Direkt efteråt kändes det bra men sen faller man in i gamla vanor igen.
Jag vet inte vart jag vill komma med detta MEN ställ ultimatum. Jag sa det med all kärlek jag bara hade. Att jag vill mer än allt annat att bilda familj med dig men jag kan inte vänta. Tiden går.
Och till sist blev jag gravid i december förra året, men ttyvärr fick jag inte behålla barnet. Dock insåg jag hur mycket min sambo ville detta då han var förkrossad när besked om missfall kom fram. Så nu håller vi tummarna på att vi kan bli gravida snabbt igen.
Jag håller även tummarna för dig och din sambo. Jag vet VERKLIGEN hur det känns och stressen det medför. All kärlek till dig!
Hur lång tid gav du honom att svara efter att du gav honom ultimatum? Och hur lång tid tog det innan han svarade?
Det känns så läskigt att ge ett ultimatum, och verkligen inte min stil att ge ultimatum heller. Jag vill ju egentligen inte att det ska slut. Och gör vi slut så finns det ju ingen garanti för att jag hittar någon annan heller. Då blir jag både utan min sambo som jag älskar och fortfarande barnlös. Det skulle göra mig riktigt olycklig.
Men jag förstår ju att jag inte kan ha det så här heller, till slut blir man kanske bitter istället då.
