Erfarenhet av abort när hjärtat säger nej?

Ja alltså jag kommer aldrig berätta det för henne på det sättet. Ska göra allt för att hon inte ska känna sig ?oönskad? och ?hemsk? men varför skulle hon det? Hon är inte sin pappa eller den händelsen. Såklart jag fattar att det kan väcka känslor och frågor hos henne om hon får veta mer men jag älskar henne otroligt mycket och ångrar absolut inte att jag behöll henne. Det tror jag hon känner och alltid bär med sig

Hej,

jag är oplanerat gravid och hr tre ganska små barn sedan innan. Min sambo vill verkligen nye ha fler utan vill fokusera på de barn vi redan har. Vi har det tufft ekonomiskt just nu och han är rädd för en massa saker. Jag är i vecka 11+2 och det känns så fel att göra abort. Någon med liknande er här? Känns som jag förstör min familj om jag behåller, men det är ju såklart inte säkert.

De enda bidrag jag har haft under mitt snart 60 år långa liv är barnbidrag för två barn, samt bostadsbidrag i yngre dagar under ett par år.
Har inte lyft ett enda bidrag i övrigt.

Det betyder inte att jag ser ner på dem som av nöd behöver göra det, till skillnad från dig.

Jag ser inte ner på någon. Däremot så tycker jag det är åt helvete fel att skaffa barn på premissen att samhället ska försörja det.

Och jag har inte sagt emot det.
Du måste börja tänka när du läser.

Nu verkar det inte som någon planerat detta barn? Jag anser däremot att det gått snett redan när man blivit gravid och annars "behöver" göra abort i vecka 12 eller senare. Tycker det är dumt både mot sig själv och barnet i magen. Jag själv tar endast studiebidrag men om jag inte haft ekonomin och sparade pengar hade jag hellre tacksamt tagit emot bistånd än gjort en sen abort. Skulle inte behöva ha enormt dåligt samvete. Dels har mina föräldrar betalat mycket i skatt, dels kommer jag betala en del skatt då jag utbildar mig (tänker att jag kanske mått sämre och varit sjukskriven ifall jag gjort abort och kanske inte tagit tag i problemen), men befann mig också liksom TS i en utsatt situation. Sedan tycker jag givetvis aldrig man ska bli gravid med inställningen att leva på bidrag, men det är hon ju redan

Det var bara att jobba sig igen. Det går inte att ta livslånga beslut endast med hjärtat, utan man behöver försöka slå bort alla hormoner och tänka igenom saken ordentligt. Vad är det bästa för min familj? Hur blir det med de barn jag har? Hur påverkar detta vår ekonomi? Hur påverkar det vår framtid? Jag var ledsen en period efteråt och mycket är biologiskt, hur kroppen förändras när vi blir gravida och alla känslor och hormoner som hör till.

Det gick över efter ett tag och efter det har jag bara känt LÄTTNAD och glädje. Vi fattade rätt beslut och vår familj kunde fortsätta vara lyckliga och må bra. Fokusera på den familj du redan har och gör livet så bra för dom som möjligt!! Vill ni båda ha fler barn i framtiden kan ni skaffa barn om några år när ni har bättre förutsättningar och båda föräldrar vill.