Tåla kritik

Jag håller på TS här; tillbringar man mycket tid tillsammans, ordnar gemensamma bjudningar för vännerna, måste man ha ungefär samma standard på städ- och disk. Jag har varit särbo i många år, idealiskt, den bästa av två världar, men för att det ska funka bör man ha liknande värderingar. Nu är vi båda mycket ordentliga; ingen av oss står ut med slarv. Att hitta flottigt porslin är inte acceptabelt. Det måste också vara välstädat för att jag ska trivas.                                                                                                                                      Nu är vi båda esteter och gillar design. Jag skulle inte vilja vistas i ett hem med smaklös inredning, överlastat eller skräpigt. Ett annat område där samstämmighet bör råda är ekonomin; att kostnad för mat fördelas rättvist och att båda är ekonomiskt rörliga så man kan företa sig samma saker, resa till exempel.                                            

Konstigast av allt i denna tråd är inte TS åsikter utan de skribenter som inte tycker att TS har med särbons rutiner att göra. Vad är det för dumheter? Självklart har man som särbo, det vill säga när man lever i ett etablerat förhållande med någon, rätt att ha synpunkter på särbons standard! Där ska man ju tillbringa mycket tid, många helger, och inte vill man sitta i ett sunkigt hem och äta på flottigt porslin! De glas man dricker sitt årgångsvin ur skall vara gnistrande rena! Det badrum man använder ska vara doftande fräscht och det rum man har till sitt förfogande hos särbon ska vara nystädat och lakanen nytvättade. Inget annat är möjligt, inte tänkbart, brister det i något avseende blir det inget särboskap, så enkelt är det.                                                                                                                                         Det som är oerhört viktigt, och det kan inte nog betonas, är att I ett särboförhållande sköter var och en sin städning och gör sin egen helgplanering av mat och dryck. Det är alltid spännande att få helgmenyn presenterad till ett glas vin vid ankomsten! Jag gör givetvis på samma sätt. Att vi har ungefär samma idéer när det gäller inredning, det vill säga modern utmanande konst och design, är förstås ett plus.                                                                                                            Jag står inte ut med folk som lever med solkiga nedsuttna soffor, hundhår överallt, nedlegade sängar eller ofräsch frotté, det gäller även kompisar. Jag besöker dem aldrig. Inredningen säger en hel del om personligheten, och finns det inga böcker i hemmet går dessa individer bort. "Gråtande älgar" på väggarna  är omöjligt, likaså amatörmålningar, "min farmor tyckte det var så roligt att måla". Gigantiska soffgrupper som fyller hela rummet, ungefär som på en järnvägsstation, är urfult, likaså hemvirkade köksgardiner och plastmattor. Det där med inredning kan man råda bot på om vederbörande har pengar, då kan man lotsa runt på gallerier, värre är det om hygienen och städningen brister. Enkelt egentligen: Man köper hela konceptet, lever en presumtiv partner i sunkig miljö blir det inget särboskap, det hjälper inte om vederbörande är allmänbildad och snäll. Det blir inger särboskap om porslinet och glasen är flottiga.