Har aldrig känt attraktion för min partner

Det du gör mot din partner är verkligen inte schysst, du måste vara ärlig mot honom och säga som det är, om han inte förstått det redan. Jag förstår bara inte hur du har kunnat fejka hela den här tiden innan och han inte upptäckt det? Måste vara dåligt för hans självkänsla att bli ratad av dig i ett också. 

Jag måste alltid ha stark kemi om jag ska inleda något, annars får det vara, men jag har innan nog dumt nog gått andra hållet, som med min man att jag la för stor tyngd i attraktionen och relaterade till honom på så sätt, och tryckte undan för mycket av mig själv och vår vänskap. Jag har fått lära mig att uttrycka mig mer, känna efter vad jag egentligen känner, och han har fått lära sig att backa mer, att vara mer lyhörd inför vad jag säger. Vi kraschade först, eller rättare sagt jag kraschade och han kraschade med mig.

Vi fick bygga upp oss på nytt, denna gång med vänskap som bas och det andra sedan, kemin, passionen. Nu har vi precis den blandningen jag behövt ha från början. 

Jag kan inte göra något åt hur jag var förr i tiden, det enda jag kan påverka, stå för, är den jag är nu och den jag vill vara. Man får i alla fall ge sig en klapp på axeln att man lär sig av sina misstag, man blir klokare, och gå vidare. Du behöver gå vidare nu, oberoende av hur det blir med den här andre mannen du delar attraktion med. Det är inte hur det blir med honom som ska avgöra om du ska stanna i din relation eller inte.

Du har kommit till en insikt att attraktionen till din partner aldrig kommer, då måste du släppa den bomben, släppa honom så han får en ärlig chans till att hitta någon annan en dag som känner attraktion för honom.