Gör jag fel som inte nattvandrar?

Nej du tänker inte galet, det är den kvinnan som har för stort självhävdelsebehov. Strunta i det bara. 

Usch, jag känner den typen från när mina barn gick i skolan och dessa var klassmammor - och även från när jag själv var barn och det fanns sådana klassmammor.

Klassmamman hittade på saker som skulle göras på fritiden, men som egentligen bara hon och någon mer var intresserad av. Det skulle t.ex. vara skolresa, och barn och föräldrar skulle lägga en stor del av sin fritid på att på olika sätt samla ihop pengar till skolresan.

Övriga föräldrar utbytte blickar som betydde "kan inte någon säga åt henne att vi inte vill". Men ingen vågade, så hon styrde och ställde. Och när hon märkte folks ovilja så SKREK hon: "LITE KAN NI VÄL STÄLLA UPP FÖR ERA BARN!" Fastän detta handlade om aktiviteter som barnen inte heller ville ha. Utom möjligen HENNES skrikhalsunge då, som var precis likadan som hon. Det är oftast ärftligt.

Min son ville inte tillbringa en enda timme extra med dessa klasskamrater utöver obligatorisk skoltid, för honom blev insamlandet till skolresan som att binda ris till sin egen rygg. 

Ja DET också. Det handlar ju inte längre om svenska ungdomar som smygröker bakom knuten, pangar fönster, snattar någon folköl i livsmedelsbutiken. Det handlar om beväpnade unga kriminella, helt utan självkontroll. Inte ens polisen klarar av dem. Om man som vanlig medelålders morsa skulle ryta i mot dem, så bleve man väl skjuten...

Idag skulle jag ha gjort det. Jag var en ung ensamstående mamma då, hon var äldre, gift och hade hög utbildning och bra jobb, och familjen bodde i hus och allt det där som bidrog till att jag kände mig underlägsen. Men tycker att andra borde ha haft styrkan att säga ifrån. 

Det bästa skulle vara att helt sluta med klassmammor. Och med elevråd. Sådant drar bara åt sig skrikhalsar av en viss typ, som sedan driver igenom saker som ingen annan vill ha. Det är nästan som en naturlag. 

På högstadiet gick min son på Kunskapsskolan, och det var mycket bättre. Där hade de inga klassföräldrar, utan allt sköttes professionellt av skolans egen personal. Det var också förbjudet för föräldrar att försöka dra igång något med klassen eller skolan som bas, t.ex. insamlingar, klassfester eller helgutflykter. Mycket, mycket lugnare och bättre. Jag fattar inte varför de kommunala skolorna fortsätter att ha detta system med klassföräldrar. 

Jo, dessa privilegierade kvinnor har ingen förståelse för att andra föräldrar kan ha en annan situation, som inte möjliggör detta. 

Och även detta att de inte fattar att alla inte har råd. Jag tänker på de där aktiviteterna man skulle göra för att få in pengar till klasskassan, t.ex.. Egentligen så var det ju föräldrarna som betalade ändå, för det skulle inte ha varit möjligt att prissätta de hembakade bullarna eller den hemgjorda saften så att det gick med vinst, utan ingredienserna (och även flaskor t.ex.) kostade mera för den som bakade/saftade än priset. Annars hade de inte blivit sålda.

Detta att det skulle vara tillverkning och försäljning av något, var bara ett sätt att komma runt skolans regler om att skolan skulle vara avgiftsfri - det hade gått lika bra att bara ta ett belopp i reda pengar från varje familj. Men detta gjordes med lärarnas och skolans goda minne.

Och ett annat exempel är de eviga insamlingarna till fröken. 50 kronor till varje fröken två gånger om året, och 100 kronor vid den avslutning då hon ska tackas av, kan vara väldigt mycket pengar för en ensamstående mamma med flera barn.