När blir en psykoterapeut skyldig att anmäla ett brott?

Om du har sådana saker som du vill prata om, ska du inte gå någonstans i den offentliga vården. Deras tystnadsplikt är grovmaskig; det du berättar kan hamna var som helst i stort sett - polis, åklare, socialtjänst, andra ställen i vården... Du ska gå till en präst i stället. Han har s.k. absolut tystnadsplikt, d.v.s. väljer han att gå vidare med det du berättar så förlorar han samtidigt sin prästkrage. 

*åklagare

Prästen är inte heller skyldig att svara på polisens frågor om de skulle söka upp honom, och inte heller att vittna i rättegång. Det är nästan konstigt i rationella, politiskt korrekta sosse-Sverige, där allt ska ANMÄLAS och UTREDAS och ingenting får vara heligt... att vi fortfarande har en sådan möjlighet kvar!

Inte präster. Så måste det vara, för annars skulle ju ingen våga bikta sina synder (om dessa även utgör brott mot de världsliga lagarna).

www.svenskakyrkan.se/samtalsstod/tystnadsplikt




Prästen har absolut tystnadsplikt

Vid bikt och enskild själavård har prästen absolut tystnadsplikt. Det finns inga undantag från tystnadsplikten. Även om du som samtalat med prästen vill att prästen ska föra uppgifter vidare går det inte. 

En präst får inte heller kallas att vittna i en rättegång om sådant som prästen har fått veta under bikt eller enskild själavård. 

Fast nu citerade jag ju från Svenska Kyrkans egen hemsida. Men du vet alltså bättre? Detta regleras för övrigt i Kyrkolagen, så det är ju väldigt lätt för dig att kopiera in den lagtext som du hävdar finns, om det nu är så. (Det är inte så. Jag tror att du blandar ihop det med diakonissornas tystnadsplikt. Den är inte lika absolut, utan mer som en sjuksköterskas.)

Jo. Det är många som gör det misstaget, för de har alltid hört det där att sjukvårdspersonal har tystnadsplikt. De känner inte till att anmälningsplikten trumfar tystnadsplikten. Man ska vara enormt försiktig med vad man säger till en vårdpersonal om man har barn - eller tänker skaffa det i framtiden. För påbörjar soc en utredning, så får de ut även äldre journaler om de vill. Det är jag inte insatt i, men i alla fall har en präst som arbetat som det länge en enorm erfarenhet av människor och deras själsliga problem. Han har hört allting förr så att säga. 

Fast ni skrev väl journaler? Och de journalerna hade en domstol kunnat bestämma, att de skulle lämnas ut. Präster för överhuvudtaget inga journaler. (Vilket gör att de måste ha bra minne!)

Soc gör massor av konstiga bedömningar och misstag, och de har alldeles för mycket makt. Jag känner t.ex. en familj - en helt normal familj - som blev anmälda av en BVC-sköterska, som så uppenbart bara var sur på mamman för att hon inte had lytt henne (sköterskan) blint. Soc tände av någon anledning på alla cylindrar, och den familjen blev tvungna att bo i fyra månader på ett utredningshem med psykiskt sjuka personer, narkomaner och kriminella.

De (familjen jag känner) är fina, snälla människor, och de kunde inte försvara sig alls mot dessa människor, som var utåtagerande, oberäkneliga och aggressiva. De fick leva i skräck hela tiden, och under dessa omständigheter skulle de bevakas av behandlingsassistenter som skulle göra "observationer" av dem. Helt galet. 

Folk som litar på socialen är naiva och oerfarna.