• Beaniee

    Vad tycker ni gifta om oss singlar, egentligen?

    Jag tror att många singlar glorifierar parföhållande och äktenskap och att gräset inte alls är grönare på andra sidan. 


    Jag bor ensam med min dotter på 7 år på heltid. Jag kan fokusera på henne och mitt jobb. Behöver inte ha några konflikter om städning med någon gubbe,tvätta hans tvätt, tänka på någon annan, bestämma allt i mitt eget liv. 


    Jag är nyfiken på hur många som lever i parförhållanden och äktenskap som med handen på hjärtat skulle vilja leva ensam med sina barn och hur många som aldrig i livet skulle vilja bo "ensam". 


    Vad tycker ni gifta/parmänniskor - är vi singlar tragiskt ensamma eller lever vi livet? 


     

  • Svar på tråden Vad tycker ni gifta om oss singlar, egentligen?
  • Giraffeeen
    mandelskrutten skrev 2020-05-27 10:54:17 följande:
    Hur klarar du av alla utgifter kostnader med att bo själv?
    Jag har jobb. Läste på högskola när dottern var 4 år (Hade mycket hjälp av mina föräldrar under den perioden som ställde upp och passade). Den utbildningen gav mig ett bra och fast jobb. Sen är det klart att jag inte kan unna mig allt, jag är sparsam och har intressen som inte gör mig ruinerad. Men har ändå råd med det som ger mig livskvalitet (fika ute, äta på restaurang ibland, gå ut och dansa, träna)
    You can lock the door, pretend your safe, but the evil is out there, waiting...
  • Silverjenny
    Fjäril kär skrev 2020-05-27 08:51:11 följande:

    Nja som ensamstående förälder har du ju ändå givetvis en skyldighet att ta hänsyn till ditt barn även på barnlediga veckor. Eftersom man ändå behöver stå standby på olika sätt om något händer. Då kan jag inte leva helt ansvarslöst på samma sätt som om jag vore singel utan barn.

    Klart man tänker sig för även de veckor man inte har barn. Man är fortfarande förälder.


    Det där är nog olika i olika familjer. Jag hade full frihet att göra precis vad jag ville min barnlediga vecka, ville jag spontanboka en resa och åka utomlands så gjorde jag det. Jag och pappan frågade naturligtvis varandra i första hand om vi behövde barnvakt vår vecka men kunde eller ville man inte var det bara att säga nej, inga problem då fick vi lösa det på annat sätt.
  • Siden

    Eftersom jag är förlovad med mannen till mitt barn och lever lyckligt familjeliv så tycker jag lite synd om mina jämnåriga vänner som är 35-40 och singlar, med eller utan barn. Men det är nog bara för att jag projicerar min egen känsla på dom - jag skulle aldrig vilja vara ensamstående och singelmamma. Dom kan säkert vara väldigt lyckliga och ha det bra, JAG vill dock inte leva det livet.

  • Fjäril kär
    Silverjenny skrev 2020-05-27 11:51:31 följande:

    Det där är nog olika i olika familjer. Jag hade full frihet att göra precis vad jag ville min barnlediga vecka, ville jag spontanboka en resa och åka utomlands så gjorde jag det. Jag och pappan frågade naturligtvis varandra i första hand om vi behövde barnvakt vår vecka men kunde eller ville man inte var det bara att säga nej, inga problem då fick vi lösa det på annat sätt.


    Ja men det är ju precis det jag menar. Man tar hänsyn till att man är förälder innan man ens gör något på sin lediga vecka. Som singel och utan barn kan man åka jorden runt utan att ens behöva bry sig om något annat alls, man kan till och med säga upp sig från jobbet utan större problem...

    Som förälder behöver man framförhållning och planering för att kunna "spontanboka" en resa och behöver planera ekonomin så den stämmer med vad barnet behöver när man kommer hem igen...
  • Silverjenny
    Fjäril kär skrev 2020-05-27 12:34:02 följande:

    Ja men det är ju precis det jag menar. Man tar hänsyn till att man är förälder innan man ens gör något på sin lediga vecka. Som singel och utan barn kan man åka jorden runt utan att ens behöva bry sig om något annat alls, man kan till och med säga upp sig från jobbet utan större problem...

    Som förälder behöver man framförhållning och planering för att kunna "spontanboka" en resa och behöver planera ekonomin så den stämmer med vad barnet behöver när man kommer hem igen...


    Nej du sa att man måste stå standby även den veckan man är barnledig och så var det inte för mig i alla fall. Jag kan inte åka på jorden runt-resa vare sig jag har barn eller ej för jag har jobb och andra åtaganden här hemma. Men mina barnlediga veckor kunde jag dra på festival och knarka om jag nu kände för det, jag stod inte på standby hemma utifall exet behövde barnvakt eller något händer utan det fick pappan ta hand om och ta ansvaret för.. och jo det hände att jag spontanbokade en resa två dagar i förväg och drog iväg när jag var barnledig, meddelade exet att jag är bortrest några dagar och behövde de hämta något hos mig hade barnet nyckel och de kunde åka och fixa det själva.
  • LukeStairwalker
    Silverjenny skrev 2020-05-27 11:51:31 följande:

    Det där är nog olika i olika familjer. Jag hade full frihet att göra precis vad jag ville min barnlediga vecka, ville jag spontanboka en resa och åka utomlands så gjorde jag det. Jag och pappan frågade naturligtvis varandra i första hand om vi behövde barnvakt vår vecka men kunde eller ville man inte var det bara att säga nej, inga problem då fick vi lösa det på annat sätt.


    Samma här

    Jag har väldigt fritt under de barnfria veckorna, vilket jag måste ha då mitt jobb kräver det. Självklart har jag en dialog med mamman.
  • LukeStairwalker
    Fjäril kär skrev 2020-05-27 12:34:02 följande:

    Ja men det är ju precis det jag menar. Man tar hänsyn till att man är förälder innan man ens gör något på sin lediga vecka. Som singel och utan barn kan man åka jorden runt utan att ens behöva bry sig om något annat alls, man kan till och med säga upp sig från jobbet utan större problem...

    Som förälder behöver man framförhållning och planering för att kunna "spontanboka" en resa och behöver planera ekonomin så den stämmer med vad barnet behöver när man kommer hem igen...


    Absolut, men det är knappast en belastning.

    Det finns separerade föräldrar med dålig samarbetsvilja och då är det svårare såklart.

    Och den lilla frihet som skiljer mig från en singel utan barn har jag bytt mot två fina kottar :)
  • Beaniee
    erikaABC skrev 2020-05-26 13:55:35 följande:
    Är biologiska pappan död? 
    Om han struntar i ungen förstår jag varifrån dina låga tankar om män kommer
    Är han i livet och deltar i flickans uppväxt så har han så pass mycket rättigheter att du inte kan bestämma allt i ditt eget liv utan måste anpassa dig rätt mycket till pappan och ev ny fru och kanske fler barn. Som gift med barnens far har jag mycket mer bestämmanderätt över både mitt och barnets liv
    Han är inte död men värdelös som pappa och jag har egen vårdnad så det ger mig möjlighet att bestämma allt. 
  • Beaniee
    erikaABC skrev 2020-05-26 13:55:35 följande:
    Är biologiska pappan död? 
    Om han struntar i ungen förstår jag varifrån dina låga tankar om män kommer
    Är han i livet och deltar i flickans uppväxt så har han så pass mycket rättigheter att du inte kan bestämma allt i ditt eget liv utan måste anpassa dig rätt mycket till pappan och ev ny fru och kanske fler barn. Som gift med barnens far har jag mycket mer bestämmanderätt över både mitt och barnets liv
    Han är inte död men värdelös som pappa och jag har egen vårdnad så det ger mig möjlighet att bestämma allt. 
  • Beaniee
    Jw83 skrev 2020-05-26 14:23:25 följande:
    Jag tror att du med din erfarenhet är lyckligare som singel. Du förknippar äktenskap med att städa efter nån gubbe.

    Jag är lyckligare som gift! Aldrig att jag vill bli singel med barn och jag tycker generellt synd om singlar som har barn. För mig så innebär äktenskapet att jag delar varje dag med den snyggaste och underbaraste människan på jorden. Jag har någon att dela all glädje och dela allt hushållsarbete med :) Jag kan göra saker själv när jag vill då vi är två som kan hjälpas åt med barn. Är jag sjuk så behöver jag inte skjutsa barn och laga mat. Jag älskar också att se barnen ihop med sin fantastiska pappa varje dag.

    Min erfarenhet gör att jag tycker synd om dig. Det är för att jag tänker på hur fruktansvärt det vore att förlora min man och vår kärnfamilj. Men jag är vuxen nog att förstå att det inte är samma för alla. Har man levt med en vuxenbebis till man i några år så är nog singellivet en dröm.

    Singlar utan barn kan jag ibland tänka att dom lever livet :) Men jag har själv levt det livet och behöver inte det igen.

    En ensamstående förälder tänker jag inte lever livet.. då tänker jag ensam med ansvar, ekonomi, svårt att dejta, vab mm vilket är mer tungt än fritt.

    Jag är glad över att du är lycklig i ditt liv :)

    Haha tack för insikten, jag har nog inga höga tankar kring äktenskap inser jag. Verkar som alla dom är gifta tjäbblar om allt, gnäller på varandra, bråkar, har affärer med folk på jobbet. Jag kan genuint säga att jag inte vet ett enda lyckligt gift par som verkar kära. 


    Kärnfamilj med någon som man är kär i låter mysigt! 


    Jag har alltid varit ensam med min dotter så jag är van att rodda allt själv. Som tur är har jag förtroende arbetstid och tjänar bra så jag behöver inte ha någon som stöttar upp eknomiskt som det tyvärr verkar vara för många. 


    Dejta är inget jag gör inte alls då jag är nöjd att leva själv med min dotter. 


     


    Tack för ditt fina svar!! :) 

  • Beaniee
    Magical skrev 2020-05-26 19:38:36 följande:
    Eftersom jag själv varit singel, ensamstående under ett antal år efter en skilsmässa innan jag träffade ny, så vet jag ju hur det var. Jag tror nog det finns folk i par som ibland längtar bort, men jag vet bara att jag har det hundra gånger bättre nu, i ett fantastiskt förhållande, än hur jag hade det som ensamstående.

    Det är inte så att jag inte kan vara för mig själv, jag gillar att vara det och jag har inga problem med att fylla min tid, men det är ända bättre att vara två! Känslan av att ha någon man kan lita på, någon som alltid finns där, någon att dela vardag, hem och kärlek med - den känslan slår den eventuella känslan av frihet man kan känna som ensamstående.

    Många ensamma kämpar snarare med ekonomin, att orka med barnen utan någon annan vuxen till stöd, att inte ha någon att resa på semester med osv. Dessutom tror jag inte alla som är singlar känner sig så fria egentligen. Många är fast i ekorrhjulet och kämpar för att orka med vardagen. Det är inte så mycket frihet i det, även om man så klart är fri att dejta hur mycket man vill. Så nej, jag föredrar att vara i relation före att vara ensamstående. 
    Fast man åker ju på semester med sitt barn :) Det är jättemysigt! 
  • Hönshjärna
    Beaniee skrev 2020-05-27 18:31:28 följande:

    Haha tack för insikten, jag har nog inga höga tankar kring äktenskap inser jag. Verkar som alla dom är gifta tjäbblar om allt, gnäller på varandra, bråkar, har affärer med folk på jobbet. Jag kan genuint säga att jag inte vet ett enda lyckligt gift par som verkar kära. 

    Kärnfamilj med någon som man är kär i låter mysigt! 

    Jag har alltid varit ensam med min dotter så jag är van att rodda allt själv. Som tur är har jag förtroende arbetstid och tjänar bra så jag behöver inte ha någon som stöttar upp eknomiskt som det tyvärr verkar vara för många. 

    Dejta är inget jag gör inte alls då jag är nöjd att leva själv med min dotter. 

     

    Tack för ditt fina svar!! :) 


    Oj så olika erfarenheter man kan ha!

    För det första innebär äktenskapet överhuvudtaget inget tjat från min sida på min man om att han ska städa. Städningen är hans, men det händer att han ber om hjälp när vi ska ha gäster. Tvätten delar vi på, men han hänger och viker oftare än mig eftersom han går upp tidigare än mig. Jag gör andra hushållssysslor. Kontentan är att äktenskapet inte innebär merjobb för mig eftersom vi delar på hushållsarbetet. Jag hade hellre varit singel än varit hushållerska åt en hjälplös karl!

    Sen känner jag många par som är lyckliga och verkar kära. Mina föräldrar t.ex., gifta sedan början av 80-talet. De håller hand och pussas. Sedan är det inte alla par som visar ömhet inför andra. Mina svärisar är lyckligt gifta men jag har aldrig sett dem kramas ens en gång.
  • Connie07

    Ja,vad tänker ni lyckligt gifta?Om oss som aldrig träffat den rätte och är ensamma år efter år?

  • Velouria

    Tycker inget. Jag har varit singel och i förhållande så jag vet vad båda innebär. Tycker inte att den ena är bättre eller sämre. Båda delar har sina för- och nackdelar.


    Integrerbart DNA
  • Litorina
    Dethärärmittnamn skrev 2020-05-26 19:47:47 följande:

    Jag vill inte vara utan min gubbe, men om jag blev själv vill jag inte ha en ny (för han är så bra) och lever så hellre själv.


    Ja, men lite så. Jag lever inte med min man för att jag vill leva i parsamhet utan för att jag vill leva med just honom.
  • Hönshjärna
    Connie07 skrev 2020-05-27 19:53:17 följande:

    Ja,vad tänker ni lyckligt gifta?Om oss som aldrig träffat den rätte och är ensamma år efter år?


    Ja alltså, jag lider ju med mina vänner som är ofrivilliga singlar. Detsamma gäller även de som är ofrivilligt barnlösa, man känner med dem i deras längtan efter man/fru/barn. Men jag vill poängtera att jag inte tycker att de är ömkansvärda. Jag var singel tills jag var närmare mig trettio, sedan blev jag ihop med min förste pojkvän som jag sedermera gifte mig med. Som singel var min skräck att känna folks ömkan över mitt singelskap. Det jag känner skulle jag alltså snarare benämna medlidande.

    I vissa fall skulle jag säga att jag tycker att det är märkligt att se en enorm längtan efter tvåsamhet kombinerat med en total passivitet i det sociala livet. Eller singlar som verkar helt aningslösa att man kommunicerar mycket genom klädsel och stil. En singel jag kände bar ring på vänstra ringfingret. En heterosexuell kvinna klädde och klippte sig så att alla utgick ifrån att hon var intresserad av kvinnor.

    I andra fall skulle jag vilja säga till den ensamstående personen att vederbörande inte borde tråna fullt så efter en partner. Att vara singel är inte att leva ett halvt liv, men vissa verkar känna så eftersom de läggar ALL sin energi på att leta partner och glömmer att man kan ha ett bra och givande liv utan partner. Man vill påminna dem om att deras familj och vänner inte älskar dem mindre för att de är singlar. De är lika betydelsefulla, lika kompletta på egen hand.
  • Kotten23

    Då kanske du skulle dejta en man i stället för en pojke. En man kan tvätta, städa å diska själv.

  • Siden

    Jag undrar vad Ts skulle fått för svar om hon tillåtit anonyma att svara.

  • Dymphna
    Siden skrev 2020-05-29 07:28:33 följande:

    Jag undrar vad Ts skulle fått för svar om hon tillåtit anonyma att svara.


    Vi är väl alla anonyma, jag har ingen aning om vem som döljer sig bakom nicket Siden te x.

    Tror du inte att folk svarar uppriktigt bara för att våra nick; som som sagt inte på något vis avslöjar vilka vi är "IRL", syns?
    Fides, spes, caritas, maior autem horum est caritas
  • sextiotalist
    Beaniee skrev 2020-05-27 18:31:28 följande:

    Haha tack för insikten, jag har nog inga höga tankar kring äktenskap inser jag. Verkar som alla dom är gifta tjäbblar om allt, gnäller på varandra, bråkar, har affärer med folk på jobbet. Jag kan genuint säga att jag inte vet ett enda lyckligt gift par som verkar kära. 

    Kärnfamilj med någon som man är kär i låter mysigt! 

    Jag har alltid varit ensam med min dotter så jag är van att rodda allt själv. Som tur är har jag förtroende arbetstid och tjänar bra så jag behöver inte ha någon som stöttar upp eknomiskt som det tyvärr verkar vara för många. 

    Dejta är inget jag gör inte alls då jag är nöjd att leva själv med min dotter. 

     

    Tack för ditt fina svar!! :) 


    Jag är omgiven av långvariga förhållande där man fortfarande är genuint kära

    Fast jag tillhör den gruppen då man enligt statistiken har lyckliga och långa förhållande.

    (Träffas när man passerat 25, skaffar barn senare och en längre utbildning bakom sig)

    Just nu är det en ständig påminnelse om bröllopsdagar i flödet. Flertalet silverbröllopsdagar.
Svar på tråden Vad tycker ni gifta om oss singlar, egentligen?