Vasektomi

Det blir nog kanon! 
Men du ska få ett tips till. Häng inte på låset för att få göra spermaprovet.

3,5 månader senare fanns det fortfarande spermier i min sats så jag fick komma 😂 en gång till. Och då fanns inga tider så det tog väldigt lång tid innan jag kunde sluta med gummi.
Att runka i ett rum på sjukhuset är nästan värre än själva ingreppet. så säger dem att du ska vänta 3 månader innan test så tycker jag att du ska vänta lite längre för att slippa gå dit igen.

Sen hänger det väl på hur mycket sex man har kanske. Jag låg kanske en gång i veckan då. Så gör du det en gång om dagen funkar säkert 3 månader efter.

Hej igen.

Vasektomin avklarad.

Nervös var jag men det släppte så fort kallingarna åkte av sedan var det bara lugnt. Ok, bedövningssprutorna var lite obehagliga men det var det enda.
Låg och tittade på när dom klippte ledarna och tyckte konstigt nog att det var mer åt de intressanta hållet. Frågade till och med om jag fick ta några bilder men där var de stopp.
Frun (som satt bredvid) trodde nog jag hade fått en hjärnblödning eller nåt så lugn och nyfiken som jag var.
Jobbat hela eftermiddagen (är bonde på heltid) och visst, lite obehag har det varit men inget extremt. Jag försöker tänka efter lite iaf dom första dagarna så det inte blir några blödningar eller liknande.
Så nu ska man bara vänta några månader så man kan lämna in slutprovet och under tiden ska fru få dra så mycket hon bara orkar, för dom sa faktisk att ju fler utlösningar desto bättre.

Jag vill även tillägga att som jag känner nu så kan jag bara säga till alla som funderar på att göra en vasektomi, bara gör de. 30 sekunders obehag av 40 minuter är värt de. Jag gick ut genom dörrarna med högt huvud och det kommer du med göra.

Tack till alla för att ni delat med er av era erfarenheter.

Mvh Nisse

Det var tre personal under ingreppet där. Min urolog, hennes student och en sköterska som bevittnade. Tre damer med fokus på min penis låter trevligare än vad det var. Där är sädesledarna, känn på den, den känns som pasta al dente. Studenten dök liksom ivrigt in, ansiktet riktigt nära, en slags idé om att det här påminde och något väldigt trevligt trevligt men inte var det. Sedan pratade de om pastarätter under resten av ingreppet. 

Återkopplar igen.
Fick provsvar idag så nu är jag klassad som infertil.
Blir dock uppföljning då jag ibland ömmar rejält där dom inverterat ändarna.
Mvh Nisse

Grattis till dig att det gick så bra TS.

Min story är helt annorlunda.

Jag gjorde ingreppet för 3år sen, när läkaren börjar undersökningen så letade han länge och väl utan att hitta sädesledarna. Tillslut trodde han att han hittat den ena, öppnade ett litet snitt med det var inte rätt. Slutade med att de öppnade upp ett 5cm långt snitt, lyfte ut hela testikeln och vände å vred på den för att lokalisera sädesledaren. Smärtan var nästan omöjlig att utstå, flera gånger ville läkaren avbryta och boka in mig på besök med nedsövning. Men jag vägrade,  det hade blivit två läkeperioder och mer väntan. Gör klart nu sa jag upprepade gånger.

På britsen låg jag och fullkomligen skrek av smärtan, det var som att någon boxade mig i skrevet, tillochmed sköterskorna som var med uttryckte tillslut, det här var en man att utstå mycket smärta. Hela kroppen fullkomligen dröm av svett.

Tillslut klipper läkaren av och håller upp något, och säger. Nu tror jag att jag klippt sädesledaren. Fatta min panik, vad har du klippt annars menar du?! Svaret var lugnande... ärrvävnad.

Till saken hör att jag för 15år sen drabbades av en testikelvridning, så mina kulor var fastsydda i pungen.

Efter att höger testikel var klar och pungen ihopsydd så tänkte man att andra sidan skulle gå lättare, men tyvärr samma problem där.

Totalt låg jag på britsen i 2h, det är det värsta jag gjort. Smärtan efteråt var vidrig, jag fick morfin utskrivet för smärtan i 2veckor, återbesök för att pungen var stor som en handboll. Svullnaden var så extrem att penisen fullkomligen försvann, jag var tvungen att ha en hink på toan när jag skulle kissa, för det bara sprutade ur en stor svullnad.

Tog 3veckor innan jag såg min penis igen och kunde runka. Även då förenat med smärta. Kunde knappt gå för minsta rörelse gjorde ont. Sova de första nätterna var svårt för det blev en belastning som gjorde skitont när jag låg ner.

Men, allt gick som det skulle. 3månader senare var jag på sjukhuset i ett runkrum och lämnade prov som visade att operationen varit lyckad. Nu idag 3år senare är allt tipp topp. Och det var värt det trots allt.

Hoppas du får med dig frugan till runkrummet, det fick inte jag.

Fruktansvärt, vilken otur du hade. Skönt att du ändå tyckte det var värt.

Jag gjorde det ganska smärtfritt och enkelt för nästan 30 år sen, har aldrig ångrat mig och sluppit sååå många kådisar och hormonstörande piller för henne.

Själva operationen relativt okomplicerad, lite problem med att hitta sädesledaren men tog nog bara ett par minuter extra. Läkeprocessen inga problem, lite öm några dagar.

Efter ca 5 år, pulserande smärta i ena testikeln som bara ökade i intensitet, in till akuten, konstaterad bitestikelinflammation, 3 antibiotikakurer senare och ca 2år med smärta till och från är jag för tillfället fri från smärta men enligt specialistläkare är detta ett hyffsat vanlig biverkning vid vasektomi. Så inte bara guld och gröna skogar. Efter bitestikelinflammationen fick jag utskrivet potensmedel och behöver ta det fortfarande, dock inte säkert det är orsaken men har iallafall ett fungerande sexliv nu :)

Jäkla otur du hade så tur att de slutade med att du var nöjd endå. Jag hade sån tur att jag fick dra av den sure hemma och sedan lämna provet på sjukhuset.

Jag har tänkt på det länge om jag skulle våga göra det.
Jobbigt att dom ska hålla på med pungen och viss smärta men så hörde jag ett reportage på SR P4 om en kille som fick en enorm svullnad och värk efter operationen och han kunde inte bära vanliga byxor på flera år.
Så jag vågar nog inte göra detta även om de allra flesta inte får problem.
Kanske borde köpa ett microskop till att börja med och se om jag har några spermier. Kanske är jag redan steril.... .

Hur stor utredning var du, som man, tvungen att gå igenom innan vasektomin? Hur många samtal med kurator eller psykolog (eller läkare)? Hur många gånger fick du frågorna "är du verkligen helt säker på det här?",  "tänk om du ångrar dig?" och "vad säger din partner om det här?"

Kvinnor som vill sterilisera sig (oavsett om de har det antal barn de önskar eller inte vill ha barn alls) behöver genomgå dessa frågor (samt fler av samma typ) i flertalet omgångar innan de får ok på sterilisering. Inte ens när det handlar om hälsan så går det enkelt.

Jag tror att jag fick träffa en kurator, det var så många år sen så jag minns inte riktigt. Men jag tyckte nog att det var lite för lättvindigt. Det finns faktiskt män som ångrar sig, jag har träffat en. 

Om möjligt borde alla män som steriliserar sig få lämna sperma innan så att hans arv kan gå vidare om han skulle önska det senare. Det går väl att frysa fröna?

Än en gång: Många oönskade graviditeter runt 40 skulle kunna undvikas om fler män tog vasektomi. Och många tråkiga kådissamlag.

Du citerar inte mig men jag svarar ändå. Jag var hos läkare i samband med annat ärende och tog upp detta. Fick information om att det var oåterkalleligt samt skriva på papper om att jag mottagit den informationen. Sen var det remiss direkt till läkaren med saxen. Inget annat.

Spännande vilken skillnad det är mellan könen då. Inte förvånad, mest less.

Det är klart att det inte var kul att sitta i väntrummet men det är det inte hos tandläkaren heller.
Allt började med ett samtal med läkaren om alla utom ett steg i operationen. 
Efter det skulle sköterskan raka men jag är normalt rakad i de regionerna, men hon var tvungen att kontrollera ändå. Då fick jag beröm för ett väl utfört jobb. De var skojfriska och jag hakade på för att avväpnande situationen.
Efter det var det dags för bedövning och så fick man ligga och vänta på att den skulle värka innan de satte igång.
Jag låg där och lyssnade på pod men ryckte till i panik när jag såg hur det steg rök från händelsernas centrum. "Ojdå, glömde jag nämna att vi bränner ledarna vid snittet för att minimera risken att de växer ihop" sa läkaren lugnt. En stund senare var allt över.
Jag var lite öm resten av dagen men höll mig ganska stilla. Jag tog bilen till jobbet dagen därpå för att läkaren tyckte det men två dagar efter operationen cyklade jag de 8km till jobbet utan några bekymmer. 
Det märks ingen skillnad annat än att jag inte behöver oroa mig för att frugan blir gravid och man behöver inte tänka på annat skydd. 

Det är väl förvisso ett helt annat ingrepp på en kvinna. För oss män är det ett 5-minutersingrepp.

Resultatet är det samma, man förhindrar möjligheten att få barn. Det är det viktiga i kråksången. Då bör även vägen fram till ingreppet vara lika enkel eller svår. Att själva ingreppet är olika komplicerat har inget med vägen dit att göra.

Nåja, helt OT. Var bara nyfiken på hur ifrågasatta män blir av sjukvården om de säger att de inte vill ha barn och vill förhindra möjligheten genom operation. 

Jag tror ju att man är extra nog på kvinnor eftersom det är så mycket större risker. Hos män finns det också en möjlighet att återställa.