Är det fel att inte vilja ha bonusbarn?

Nej jag tycker inte att det är dubbelmoral. Du kan ju inte ansvara för andras känslor och du får så klart önska den typen av relation som du själv vill. Jag tänker mest bara på att det kan bli svårare att träffa någon, särskilt som din son är så ung fortfarande.

Dubbelmoral är det inte, så hade jag också resonerat om vi separerade. Däremot får man köpa att det kanske inte är så många utan barn som är intresserade av att bli bonusförälder heller.

Alla har preferenser och önskemål. Vissa gillar blonda tjejer, andra vill ha män med skägg, någon vill att deras partner ska kunna hoppa bungyjump för att man älskar att göra det. Det enda du gör med att inte vilja träffa kvinnor med barn är att du begränsar utbudet. Men det är ju ditt val

Ja, det tycker jag faktiskt. En kvinna ska anpassa sitt liv efter ditt barn, och förväntas (antar jag?) ta hand om det rätt stor del av tiden när det är hos er också. Men du vill inte göra motsvarande för en kvinnas barn?

Men OK, det spelar förstås roll hur mycket respektive part har barnen också. Eftersom du är en ganska ung pappa och förhållandet tog slut innan barnet föddes, så säger min erfarenhet att du inte har barnet mer än varannan helg, eller kanske ännu mindre än så? Medan de ensamma mammorna i rätt ålder för dig (alltså unga) oftast har sina barn mer eller mindre på heltid, då papporna ofta inte är så involverade. (När gifta par i 35-40-årsåldern och äldre går i sär, så brukar det idag vara mer naturligt att de har barnen varannan vecka.)

Jag kan förstå att du inte vill bo med någon annans barn på heltid, med endast varannan helg barnfri (eller inte ens det) - om du själv bara träffar ditt barn varannan helg (eller inte ens det).

Det idealiska och mest rättvisa är om båda i en ombildad familj har sina barn lika mycket, och även om det är ungefär samma antal barn och i ungefär samma ålder.

Nu, spekulerar jag lite. Det kanske är så att det är fler ensamstående kvinnor med barn som ligger ute på apparna.?

Kvinnor utan barn vill nog helst ha en man utan barn.

MEN det finns också kvinnor som tar erfarenhet av barn som en fördel. Nu vet jag inte hur stor del av TS liv han delar med sitt barn. Men förhoppningsvis har han regelbunden kontakt med sitt barn och fått den erfarenheten.

Jag tror att ditt ställningstagande kan bli avtändande/avskräckande för fler än bara de som det är tänkt för.
Hade jag mött dig när jag var barnlös singel hade jag nog uppfattat ditt ställningstagande som just dubbelmoral och tänkt dig som självupptagen.
Idag med egna barn förstår jag dig mer men du skulle sorterat bort mig för att jag har barn.(nu är jag gift men om jag var singel då...)

Så risken är ju att många av de som förstår/accepterar din preferens gör det för att de själva har barn och är dessvärre de som preferensen sorterar bort...

Hon kanske tänker som du... Du behöver inte ta ansvar för hennes ungar och behöver inte göra det för din?

Det är inget fel i det. Om man inte vill leva med bonusbarn så ska man givetvis inte ge sig på det. Däremot är du ju väldigt ung för att vara ensamstående förälder så om du söker i ditt eget åldersspann är det inte så konstigt att du inte får träffar. De flesta som är 27 utan barn är nog mer intresserade av att resa, festa och plugga än av att leva familjeliv med bonusbarn.

Det är inget fel på det. Finns massor av människor som har barn men är inte intresserade av att vara bonusförälder. Att du inte får några matchningar beror ju på att utbudet av förklarliga skäl krymper.

Inte dubbelmoral, man får ha vilka preferenser man vill. Men man får räkna med att det får konsekvenser.

Jag vill tex ha någon med penis. Så då går ju 50% av befolkningen bort direkt.

Jag tycker inte det är dubbelmoral. Det är fel ord. Alla har rätt att välja vad de önskar i en relation. Jag skulle känna precis som du, fast jag skulle inte ens vilja ha en ny relation med ett så litet barn som en ettåring. 

Om jag skulle skiljas nu (har en 12-åring) skulle jag absolut inte, under några omständigheter vilja träffa en man med barn. Vuxna barn är okej och utflugna barn är okej. Det räcker att skrolla runt på Familjeliv för att förstå att det är skitjobbigt att vara bonusförälder. Det har jag ingen ork eller lust till. 

Jag tycker du ska köra på som du gör. Förr eller senare hittar du någon barnfri. 

Jepp, det kan man däremot kalla för dubbelmoral. Att i så fall klaga över att andra gör samma som du. Att bara välja efter sina preferenser är inte dubbelmoral.

Vad man söker handlar väl inte om moral, utan om preferenser. Skulle du däremot tycka att det är fel att ha barn och söka en barnfri, så är det dubbelmoral när du själv gör samma sak. Moral handlar om rätt och fel.

Vi har väl alla våra preferenser men det betyder inte att kärleken ändå kommer och knackar på trots att inte alla preferenser är uppfyllda. 

Det är absolut inget fel i att föredra en partner utan barn, det är det många som gör. Men du gör dig själv en björntjäst om du ställer upp villkorade krav eftersom det kanske finns en kvinna därute som har barn men på alla andra sätt skulle vara perfekt. 

Nu tror jag inte det kommer bli något problem eftersom det finns gott om kvinnor utan barn därute. Du kanske skulle börja söka partner på annat sätt än via dejting appar.

Absolut inget fel med det! Dubbelmoral? Icke! Så länge du inte själv sitter och svär dig blå över alla kvinnor som söker barnfria när de själva har barn!
Sen beror det lite på vad du söker. Söker du en partner till dig eller ny mamma till ditt barn? En barnvakt? Nån som kan skjutsa, städa, laga mat, göra läxor etc medan du gör stan med grabbarna?? Nån som kan hjälpa dig att få mera "egentid"? Nån att dela allt med så du kan söka utökad vårdnad så du får visa vilken oerhört fin och närvarande pappa du är? Det är riktigt ofräscht!

Annars så ser jag inga som helst problem med att inte orka med någon annans livspussel, när man har nog med sitt eget! När man bara vill ha kärlek och närhet och det räcker med ETT barn att anpassa sig efter!

Håller med

Jag tänkte lika som dig från början. Jag har barn, men ville inte hitta en kille som också har barn eftersom jag tänkte att det blir för krångligt och hur skulle det gå om jag inte gillade hans barn??. För mycket att ta hänsyn till. Anser inte det är dubbelmoral, jag ville ju bara det bästa för allihop.

Med det sagt, jag dejtade några barnlösa män, och det gick inget vidare. Träffade sen en man med barn och ljuv musik uppstod. Vi var på helt samma nivå och befann oss på samma plats i livet. Ett år senare älskar jag hans barn och han älskar mina.

Så ibland vet man inte riktigt själv vad som är bäst för en. Det viktigaste är nog att hitta personen som passar en till 100%. Då fungerar allt runtom också.