Har aldrig känt attraktion för min partner

Fortsätter här då.

Nu har det hänt igen. Vi har en oerhört connection, en vän sa att det sprakar om oss. Jag håller mig så professionell jag kan. Men mina känslor kan jag inte styra. 

Vi hörs ofta och pratar då arbete. Men han hör ofta av sig mer när det denna connection kommer. Detta har hållit på i så många år, jag vill bara att det skall försvinna. Jag vet inte vad jag skall göra :( 

Jag tycker att du ska bryta med din partner så att han får chansen att träffa någon som älskar hela honom och dom faktiskt vill ha sex med honom. Det du gör nu är inte schysst alls i mina ögon. Så om du verkligen älska honom som person tycker jag att du ska släppa honom fri.

Och hur fan blev ni ens tillsammans?  Har du ingen egen vilja?

Ja, du har rätt. Jag älskar honom, han är fantastisk. Men som du säger, han förtjänar någon som älskar hela honom. 

Bra fråga. Vi träffades genom gemensamma vänner. Blev otroligt bra vänner, och tyckte om varandra. Har levt i otrygghet i hela mitt liv, nu kände jag mig för första gången trygg.

Dumt kanske. Vi klickade som vänner och jag trodde att det andra skulle komma.

Fy fan. Stackars man. Finner inga ord.

Intressant.

Omgivningen uppfattar att det sprakar mellan er, men du känner raka motsatsen.

Självfallet ska du lämna din man och träffa en man som du attraheras av istället, både för dig och din mans skull

Det är logiskt. Om du är uppväxt i otrygghet och behövde närhet och trygghet..Så tror man att kärleken och attraktionen kommer sen.

Kanske är det lusten, åtrån och begäret som borde vara starten. Den vägen gick jag. Vi lärde känna varandra, hade sex, det var jättebra, vi fortsatte och vänskapen. Men vi kommer ändå inte varandra riktigt nära fullt ut. 

TS - kärleken är inte så självklar alltid.

Men jag tycker att du faktiskt ska satsa på han du har känslor för!

Varför blir du ens ihop med han för det? Snacka om att slöseri med andras tid.. 

för då*...

Vad har du fått det ifrån?

Det du gör mot din partner är verkligen inte schysst, du måste vara ärlig mot honom och säga som det är, om han inte förstått det redan. Jag förstår bara inte hur du har kunnat fejka hela den här tiden innan och han inte upptäckt det? Måste vara dåligt för hans självkänsla att bli ratad av dig i ett också. 

Jag måste alltid ha stark kemi om jag ska inleda något, annars får det vara, men jag har innan nog dumt nog gått andra hållet, som med min man att jag la för stor tyngd i attraktionen och relaterade till honom på så sätt, och tryckte undan för mycket av mig själv och vår vänskap. Jag har fått lära mig att uttrycka mig mer, känna efter vad jag egentligen känner, och han har fått lära sig att backa mer, att vara mer lyhörd inför vad jag säger. Vi kraschade först, eller rättare sagt jag kraschade och han kraschade med mig.

Vi fick bygga upp oss på nytt, denna gång med vänskap som bas och det andra sedan, kemin, passionen. Nu har vi precis den blandningen jag behövt ha från början. 

Jag kan inte göra något åt hur jag var förr i tiden, det enda jag kan påverka, stå för, är den jag är nu och den jag vill vara. Man får i alla fall ge sig en klapp på axeln att man lär sig av sina misstag, man blir klokare, och gå vidare. Du behöver gå vidare nu, oberoende av hur det blir med den här andre mannen du delar attraktion med. Det är inte hur det blir med honom som ska avgöra om du ska stanna i din relation eller inte.

Du har kommit till en insikt att attraktionen till din partner aldrig kommer, då måste du släppa den bomben, släppa honom så han får en ärlig chans till att hitta någon annan en dag som känner attraktion för honom.