Vi berättade bara för några i min familj och några av mina vänner. Min man ville inte berätta för någon på sin sida...
De var rätt skönt att ha några som visste som kunde stötta när det inte gick vägen men också skönt att få visste för att slippa massa frågor. Min familj fick dock inte veta när specifika saker skulle ske utan bara i efterhand när tex en insättning var gjord osv. 2 vänner fick vara med på hela resan.
Jag berättade enbart för samma personer om plusset direkt när vi plussade.. fåtal till vid v.12 och min man för sin familj först v.16-17. Vi håller det fortfarande väldigt "hemligt" även fast jag nu imorgon går in i vecka 21. Kommer nog förbli så till födseln.
Jag har väldigt svårt att ta till mig allt trots 4 ultraljud osv varav det sista där läkaren tom gick igenom hela bebisen och visade oss varenda kroppsdel i 30 min... 😅 Känns jobbigt att prata om med andra just därför.. förstår inte heller varför jag inte kopplar.. Någon annan som känner igen sig ?
Här kommer jag och är utanför 😅
ivf90: BF 19 juni 2024
Ang julmat är jag inte så orolig. Försöker tänka med sunt förnuft och de stora / viktigaste sakerna har man nog koll på. Min BM sa också att någon bit dessertost någon gång inte är någon fara osv.. Tror inte heller en dagsfärsk gubbröra är någon fara..
Jag går in i v.22 på lördag och pendlar mellan att vara pigg och må bra och sliten och ont på olika sätt haha.. Det är verkligen ingen höjdare att vara gravid och jag beundrar verkligen dem som gjort detta flera gånger!
Jag tog en liten paus från FL här innan jul men börjar känna mig lite piggare så orkar förhoppningsvis börja skriva lite :) Vilken fin grupp, gud vad jag önskar att denna funnits tidigare! Känns som alla andra vanliga gravidgrupper är svåra att knyta an i.
Jag är nu i v.25 och det känns fortfarande helt overkligt. Det har verkligen varit en jobbig graviditet på många sätt men nu är det bara ca 100 dagar kvar tills vi får möta vår lilla skatt. Skatten är troligen en liten pojke - läkaren var dock inte helt säker trots 2 separata ultraljud då han försökt se... Jag har alltid velat ha en flicka och blev lite "ledsen" när de på förra ultraljudet sa att det nog är en pojke. Det borde ju verkligen inte spela någon roll egentligen när man försökt bli gravid i 10 år och mina tankar gjorde mig också arg och besviken på mig själv. Efter att jag försökt förstå varför jag så gärna ville ha en flicka kom jag inte heller fram till något relevant alls haha. Sista veckorna har jag bara velat träffa min lilla pojke och idag när läkaren igen sa att det är en pojke så blev jag så innerligt lycklig. Jag ska bli en pojkmamma!
Vi går hos en läkare på specialistmödravården varvat med vanlig BM så har kontroller varannan vecka varav ultraljud en gång i månaden. Det känns tryggt och allt såg fint ut även idag. Miniavvikelsen är att bebis är ca 7% mindre men det är ju inom felmarginalen så läkaren sa att det inte var något att oroa sig för.
Jag hade moderkakan i framvägg och började känna smått surr förr ca 2-3 veckor sedan. Nu har moderkakan flyttat sig och jag kan känna som små små sparkar.. Det är en häftig känsla men fortfarande har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Är det någon som känner igen sig?
Idag fick jag också prata med läkaren om kejsarsnitt. Jag är en enorm förlossningsrädsla som nog bara grott sig starkare under alla år som gått. Jag hade blivit varnad av vänner att det kommer göra allt för att försöka övertala mig men både läkaren och barnmorskan var vänligt inställda och sa att oroa dig inte, vi ser inga skäl att neka dig det men tycker bara vi ska boka in ett samtal med barnmorskan så vi kan gå igenom allt i lugn och ro och veta att du fått all info. De släppt en hel del stress men kan inte helt släppa det förrän jag verkligen fått det beviljat. Någon annan som också hoppas på kejsarsnitt?
Ha en fin kväll alla ni fina!
Jag tog en liten paus från FL här innan jul men börjar känna mig lite piggare så orkar förhoppningsvis börja skriva lite :) Vilken fin grupp, gud vad jag önskar att denna funnits tidigare! Känns som alla andra vanliga gravidgrupper är svåra att knyta an i.
Jag är nu i v.25 och det känns fortfarande helt overkligt. Det har verkligen varit en jobbig graviditet på många sätt men nu är det bara ca 100 dagar kvar tills vi får möta vår lilla skatt. Skatten är troligen en liten pojke - läkaren var dock inte helt säker trots 2 separata ultraljud då han försökt se... Jag har alltid velat ha en flicka och blev lite "ledsen" när de på förra ultraljudet sa att det nog är en pojke. Det borde ju verkligen inte spela någon roll egentligen när man försökt bli gravid i 10 år och mina tankar gjorde mig också arg och besviken på mig själv. Efter att jag försökt förstå varför jag så gärna ville ha en flicka kom jag inte heller fram till något relevant alls haha. Sista veckorna har jag bara velat träffa min lilla pojke och idag när läkaren igen sa att det är en pojke så blev jag så innerligt lycklig. Jag ska bli en pojkmamma!
Vi går hos en läkare på specialistmödravården varvat med vanlig BM så har kontroller varannan vecka varav ultraljud en gång i månaden. Det känns tryggt och allt såg fint ut även idag. Miniavvikelsen är att bebis är ca 7% mindre men det är ju inom felmarginalen så läkaren sa att det inte var något att oroa sig för.
Jag hade moderkakan i framvägg och började känna smått surr förr ca 2-3 veckor sedan. Nu har moderkakan flyttat sig och jag kan känna som små små sparkar.. Det är en häftig känsla men fortfarande har jag svårt att förstå att det är på riktigt. Är det någon som känner igen sig?
Idag fick jag också prata med läkaren om kejsarsnitt. Jag är en enorm förlossningsrädsla som nog bara grott sig starkare under alla år som gått. Jag hade blivit varnad av vänner att det kommer göra allt för att försöka övertala mig men både läkaren och barnmorskan var vänligt inställda och sa att oroa dig inte, vi ser inga skäl att neka dig det men tycker bara vi ska boka in ett samtal med barnmorskan så vi kan gå igenom allt i lugn och ro och veta att du fått all info. De släppt en hel del stress men kan inte helt släppa det förrän jag verkligen fått det beviljat. Någon annan som också hoppas på kejsarsnitt?
Ha en fin kväll alla ni fina!
Zaro, min rör sig exakt likadant. Jag tror de är för att vi inte känner lika mycket när vi själva är igång och aktiva under dagen men vi på kvällen kanske varvar ner osv.. Nu har jag precis satt mig ner tex och då börjar jag känna det mer och mer...
Eftersom jag hade moderkakan i framvägg kände jag inte något förrän kanske för 2-3 veckor sedan och de är först nu som de börjar kännas mer rejält.. helt galet faktiskt!
Vad skönt att höra Zaro att det ökat lite och att han verkar må bra! Och grattis till alla er andra som fått fina besked och fått veta kön!
Jag gick in i vecka 27 idag. Det känns helt overkligt fortfarande på ett sätt men jag börjar vänja mig mer och mer och jag mår det bästa jag mått sen jag blev gravid. Det börjar bli tungt och jag har lite smått illamående ibland men annars är det helt okej. Äntligen! Jag har gått upp ca 10 kg och ser ut som en flodhäst haha
Jag har också börjat känna mer ordentliga sparkar och det är lika fint varje gång. Konstigt nog brukar jag vakna vid 4 varje natt, ligga klarvaken en timme och då sparkar han för fullt.. hihi Undrar om jag vaknar för att han sparkar kanske?
Nästa vecka ska jag träffa en barnmorska inför kejsarsnitt. Det känns skönt att förhoppningsvis snart få ett okej på att få göra kejsarsnitt. Min läkare har sagt att de nog inte ska vara några problem med att han gärna ville att jag skulle prata med någon först. Sen har vi nog ultraljud igen veckan efter..
@zaro Jag hade en bra bit under 100. Min mamma hade också väldigt dåliga järnvärden under sin graviditet så det är nog lite genetiskt för mig. Sideral tycker jag har funkat bra för min mage, och sen försöker jag ge en extra skjuts med blutsaft och övrig kost:) Vad rekommenderade din bm för tabletter?
@orkide wow redan v 27 grattis! Jag har också börjat gå upp i vikt men har slutat väga mig för började få lite ångest när jag såg att vikten började gå uppåt. Har legat på samma vikt i flera år men gick först upp 6-7 kg under tiden med letrozol och sedan ivf, så tyckte redan min ?start? gravid vikt var lite hög?.. Men man får tänka att man bakar ett barn så det är värt alla extra kilon!
så typiskt han väcker dig på natten lillkillen haha, undrar om han kommer att vara vaken den tiden när han är född sen med?;)