Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Jo, det kan jag hålla med om men Kina är Kina och barnperspektiv är ju inte deras direkt starka sida...
Man började med att meddela att alla som ansökte om barn från Kina skulle ha 0-24 månader men jag vet att alla inloggade inte ändrat detta. Sedan meddelade man att om det är barn man vill ha så bör man kunna ta emot ett barn som är 2 år och tre månader lika gärna som ett som är 19 månader. Vilket jag personligen håller med om. Jag har ALDRIG hört om någon utredare som inte godkänt det barn ett par fått från Kina, trots att det legat över medgivandet (och jag vet en familj som hade 0-12 mån och fick ett barn som hade fyllt två år) och det skrivs ju flitigt på Kina-listan så det hade man säkert hört om i så fall.

Jag tycker egentligen det är en BRA utveckling då alla barn behöver föräldrar, inte bara de under ett år. Men det kan ju känslomässigt bli tokigt om man som förälder inte är mentalt förberedd när nu förändringen påverkar de som skickade papper under andra förutsättningar. Å andra sidan, hade CCAA inte gjort så här hade väl väntetiden i Kina dragit uppåt 10 år.

Vill även tillägga att jag inbillar mig att om ett par har 0-12 månader eller till och med 0-18 månader så är det för att de VILL det, inte för att hemutredaren inte godkänner något högre.
Eller har jag fel? Finns det utredare som är ovilliga att ge 0-24 mån? Och som skulle krångla om barnet var ett par månader över det? Otroligt i så fall

Ja Cerdrica det finns kommuner som inte vill ge högre medgivande än 0-12 alt. 0-18 månader för att de är okunniga och tror att äldre barn alltid medför mer problem och kostnader för kommunen.

Jag har läst om par där utredarna varit ovilliga att ge ex över 0-24. Jag har sett ngt fall där utredaren motiverade detta med att de var så unga(!!). Jag har även läst om utredare som inte gärna ger över 0-24. Jag tycker att det är konstigt men jag tycker oxå att Kina agerar konstigt då det kan dra ut onödigt länge på tiden att ansöka om högre medgivande då bb redan kommit. Sen tycker jag not att om man inte går med på landets krav ang medgivandeålder bör man inte stå i den kön. Visserligen är det knepigt när reglerna ändras när man redan sänt papper. Men om det hände mig skulle jag hänga på låset hos familjerätten samma dag för att försäkra mig om att jag har rätt medgvivandeålder så att inget går fel pga detta!

Ja, och det är nog så de flesta familjer gör idag. Sedan har jag fått förklarat för mig att det inte finns något som gör att adoptionen i Kina inte kan gå igenom om man inte har tillräckligt högt medgivande, det måste bara stämma när man kommer hem och det ska ordnas här hemma. Vet inte alls om detta stämmer men då har man ju lite mer tid på sig i alla fall.
Vi har höjt vårt medgivande och det tog 12 dagar.

Otroligt tråkigt att höra om utredare som är så trångsynta när det gäller medgivanden, det är ju inte direkt lätt att adoptera med 0-12 månader idag! Och tänk, jag som blev mamma till en treåring köper inte heller myten om att större barn ger större problem. Jag kan se att det är annorlunda att bli mamma till ett lite äldre barn men inte jobbigare. Och jag tror man lurar sig själv väldigt om man tror att anknytningen med ett litet barn automatiskt går lättare.

Ja precis.
håller med dig och det borde ju vara preskiberat egentligen.
Han tar ju inge droger nu, han gjorde det mindre än ett år när han var yngre, 11 år sedan tror jag tilloch med det var.

Det gör honom verkligen ingen sämre människa för det.Han har aldrig varit en tung missbrukare å något sätt.
Nu visar det efter detta svar att man faktiskt blir prövad ändå, vill tillägga att min vän har kontaktat polisen och det räcker att han ansöker om en preskibering så blir det nog så.Det tycker jag är jättekul för dem faktiskt.
Så tror att deras boll snart är i rullning, de har bestämt sig att försöka och jag hoppas till gud att de inte stöter på männikor som tycker det är fel att de ka bli föräldrar för han har en diagnos och gjort tidigare misstag, det är pressat för dem som dt redan är..

Så vad jag fått intrycket av är det mest ert "tyckande" ni skriver om när det gäller att inte få adoptera pga tidgare dokumenterade misstag i tidigare liv.Eller dokumenterade diagnoser, det krävs ju intyg och det kan man få om man är stabil i sin diagnos.De gör alltså en individuell prövning.
Och att döma ut så tycker jag är en dålig kvalitet hos en människa, förälder och adoptivförälder.

Tack för ditt nyanserade inlägg, det gav min vän ch enes man hoppet tilbaka!

Önskar er alla lycka till och min syn har förändrats, jag är mkt positivare till adoption nu än innan!

Hoppas att du inte uppfattar detta som att jag "dömer ut" någon. Jag vill bara komma med några kompletterande faktauppgifter.

Eftersom vi själva varit i situationen att vår adoption höll på att gå om intet pga en anmärkning i belastningsregistret (brottsregistret) så har jag rätt bra koll på vad som gällde då i alla fall. Det är i och för sig ca fem år sedan så något kan ha ändrats. Som vi fick det förklarat ligger en anmärkning om bötesstraff kvar i fem år. Vid villkorlig dom ligger den kvar i tio år efter att domen fallit. Gäller det fängelsestraff ligger anmärkningen kvar i tio år efter att straffet är avtjänat. Det innebär i praktiken att anmärkningen kan ligga kvar väldigt mycket mer än tio år efter själva brottet. Min mans fall gick exempelvis inte till rättegång förrän minst två år efter själva värnpliktsvägran. Hans rättegång var okomplicerad och domen föll rätt snart, men i mer komplicerade fall kan själva rättsförfarandet också ta tid. Min man blev villkorligt dömd och för honom började tiden alltså ticka direkt. Hade han istället blivit dömd till fängelse skulle han kanske först ha fått vänta på en ledig fängelseplats (ganska vanligt om brottet inte är så allvarligt) och sedan måste själva tiden i fängelse få gå. Först därefter börjar de tio åren räknas. På så sätt kan även ett brott med relativt lågt straffvärde ligga kvar i registret åtminstone 12-13 år efter att det begicks. I extrema fall ännu längre.

Det där med preskribering förstår jag inte riktigt. Vi hörde oss för om det fanns något sätt att stryka en anmärkning och det svar vi fick var att det enda som kunde hjälpa var om min man hade överklagat själva domen och fått rätt. Så länge domen ligger fast går det inte att ta bort den ur registret tidigare än vad reglerna föreskriver. Preskribering brukar handla om att ingen kunnat fällas brottet och att det finns en tidsgräns för hur länge polis och åklagare får försöka få någon fälld.

Av det du skriver låter det ju inte direkt som om din kompis skulle vara någon hänsynslös narkotikahaj. Snarare någon som experimenterade lite med hasch i unga år. Själv har jag svårt att se det som en anledning att i all oändlighet neka honom att adoptera. Dock tror jag att hans chanser att få igenom en adoption om han nu _både_ har en neuropsykiatrisk diagnos _och_ en anmärkning i belastningsregistret för narkotikainnehav är ganska små. Det kan bli problem redan att få igenom ett svenskt medgivande och skulle han ändå lyckas där så lär det inte finnas en enda kontakt utomlands som vill godkänna honom. Det säger jag i all välmening, inte för att vara elak. Om det inte finns någon ny regel, som gör det möjligt att få en anmärkning struken ur brottsregistret i förtid, så bör han inte ens försöka. Bättre då att vänta tills anmärkningen försvinner.

Fast han blev bara dömd till dagsböter eftersom han inte hade gjort ngt innan och han hade jobb, var ordentlig i övrigt.
Det var 11 år sedan och det var avtjänat för 10 år sedan.Så den anmärkninge försvann, de upptäckte att han hade narkotika i kroppen vid ett tillslag på en fest, då hade han hivat i sig lite droger.Polisen sa att det finns möjliheter til att en anmärkningen.
De får prova och hoppas på att de fixar det, kan inte se någon bättre föräldrar än dem.
Vill tillägga att han har en hög position på en stor firam såden lilla anmärkningen lär inte spela roll och vad det gäller hans adhd, så har han den välidgt under kontroll, annars hade han knappast klarat av det liv han lever idag...

menade at polisen sa att det fanns möjlgheter att preskibera den anmärkningen, blev fel i förra inlägget!

Cerdrica (med flera): Vi var ett sånt par där utredarna inte ville ge högre medgivande än 0-12 månader. Eftersom vi i princip hade bestämt oss för Colombia (som kräver lägst 0-24 mån) fick vi "tjata" till oss detta. De menade att vi var så unga så vi skulle ha ett lågt medgivande. Vi hittade även ett barn på "barn söker föräldrar" som var fem år som vi ville adoptera, men detta var alltså helt otänkbart för utredarna att godkänna.