Vårdblockad?

Men mycket av det där är en sanning med modifikation. Det är såklart säkert så på en del sjukhus/arbetsplatser, men det är också många arbetsplatser där inget av ovanstående är sant.

På sjukhuset där jag arbetar finns ingen hyrpersonal, ingen vikariepool. Vi täcker för varandra hela tiden och de skift ingen jobbar extra får vi gå kort.

Jag har jobbat som SSK i snart 20 år och alltid älskat mitt jobb och min arbetsplats och har känt mig både glad och stolt varje dag jag får gå dit. Men de senaste åren har något hänt. Patientantalet per SSK ökar samtidigt som patienterna dessutom är så mycket sjukare (multisjuka) än tidigare. Patienter kräver allt mer, anhöriga kräver allt mer, kommunerna kräver allt mer, arbetsgivaren kräver allt mer.

För några år sedan gick VF ut med satsningen på särskilt yrkesskickliga som i princip ingen på sjukhuset där jag arbetar fick ta del av, både pga att det inte fanns några pengar och att alla regioner tilläts tolka reglerna som man ville.

Sedan kom kravet på sk "hälsoschema" i höstas med införandet av 11-timmars dygnsvila och andra krav på veckovila som skulle vara ett sätt för oss att få mer återhämtning men som har slagit precis tvärtom. 

Vi som jobbar heltid i slutenvården (hälften dagskift, hälften kvällsskift, varannan helg) är lediga 2 dagar i rad 2 gånger i månaden. Det har i princip blivit omöjligt att vara ledig 2 dagar oftare, eller att vara ledig 3 dagar ibland. Alternativet är att börja jobba natt för att få ner veckoarbetstiden. Eller att gå ner i arbetstid, vilket man nekas att göra om man inte har skäl till det (ex mindre barn). 

Så ja, jag tycker att något måste göras. Från att ha haft ett jobb som jag älskar till att gråta av utmattning dagligen har gått snabbt. Mina kollegor flyr, mina barn undrar varför jag alltid jobbar medan deras pappa alltid är ledig (han jobbar också heltid men kan vara ledig mellan 3-7 dagar med jämna mellanrum).

Så...Mina snart 20 års erfarenhet, på samma arbetsplats, flera vidareutbildningar och ansvarsområden är värda 39000:- i månaden, ledig 2 dagar varannan helg. Lägg till stressen att VARJE ledig dag, oavsett om det är helg eller en enstaka ledig dag i veckan bli tillfrågad om att jobba extra. Och de dagar jag jobbar bli tillfrågad under arbetsdagen om jag kan jobba extra. Jag kräver ingen högre lön egentligen. Men jag önskar SÅ att jag kunde få en extra ledig dag då och då, eller möjligheten att vara ledig 2 dagar i rad oftare än 2 gånger i månaden, att komma hem och ha lite energi kvar.

Så ja, jag stöttar VF i det här. Något måste göras. Jag älskar mitt yrke och min arbetsplats och patienterna och att göra något bra för så många. Men jag orkar snart inte en dag till.

Nej, då löser se inte konflikten.

Då skulle de få helt andra stora problem.

Och då bör komflikten lösas. Men vilka andra stora problem uppstår om komflikten inte löses? 

Men om man eliminerar 75% av alla de administrativa nya positioner som skapats inom vården under de senaste 15 åren (utvecklingskontrollers, flödesoptimerare, allsköns ingenjörer osv) så tror jag att man kunde tjäna in väldigt många av de där 36 miljarderna eftersom övrig vårdpersonal minskat kraftigt.
Så om man tar bort 75% av administrativa tjänster (inte enhetschefer, sekreterare, koordinatorer) så kan vi se om det blir frisatt ett antal miljarder för att ge ssk bättre arbetsvillkor.
Som läkare vill jag ha arbetskamrater på mitt jobb, och däribland finns sjuksköterskorna. De flesta vill ha en stabil arbetsgrupp, där erfarna kan lära upp oerfarna, och alla hjälps åt. Och man litar på varandra. Som det ser ut nu så är det kaos, och den som är mest erfaren på en enhet kan ha två år på nacken. Rent av farligt.

Ok men vad kostar det om alla ssk slutar/säger upp sig? Det blir en jäkla massa pengar över men hur ser vården ut??

Sedan är det ju så att en människa som jobbar 6 h om dagen ofta hinner göra lika mycket som en som jobbar 8 h om dagen. Då är man istället effektiv hela tiden, återhämtningen är större vilket gör att man orkar köra på ordentligt sina 6 h, istället för att tackla av och inte orka ge 100 % hela dagen.
Så OM arbetestiden skulle förkortas är det ju inte alls säkert att det skulle behöva anställas för att täcka över alla timmar och att det skulle kosta så mycket.

Lägg till med att om man anställer fler och låter alla jobba lite kortare, så försvinner många kostnader som övertidsersättning och sjukskrivningar.

Man kan inte bara räkna på vad man förlorar utan också på vad man vinner!

Läs gärna de länkar jag redan hänvisar till så kanske du förstår bättre hur det hänger ihop. 

Nu är det ju de enorma kostnaderna för hyr-ssk och hyrläkare som försatt regionerna i den här ekonomiska krisen. Och ja man varslar ju hundratals anställda i regionerna, dock ej läkare och ssk. 

Så det är bättre att alla sjuksköterskor säger upp sig? Hur tror du vården kommer att se ut då? Vad tror du det kommer att kosta? Förmodligen mer än 67 miljoner. 

Att hota med att alla ska säga upp sig om man inte får exakt som man vill brukar sällan vara framgångsrikt. Lycka till. 

Håller med. Varför så engagerad? Representerar du arbetsgivarsidan eller är du politiker? 

Arbetssituationen är sådan att ssk inte orkar jobba så länge på sjukhusen och många nya ssk söker sig inte dit alls utan börjar jobba på vårdcentral direkt. Det är inte så bra, då man får nyttiga erfarenheter av att jobba på sjukhus vilket är bra att ha med sig senare i yrkeslivet. 

Det är helt enkelt så att politikerna måste prioritera det som är viktigt i samhället. Om villkoren är för dåliga så slutar folk, det gäller både sjuksköterskor, ssk, usk. Tiden då yrket sågs som ett kall är förbi, samhällsandan är inte sådan.

Jag blev sjuksköterska som ung eftersom jag tänkte att det skulle passa mig med de arbetsuppgifter yrket innebar samt bredden på yrket. Jag blev inte sjuksköterska för att jag hade någon religiös ide? om att hjälpa människor även om det är det man gör utifrån min yrkesroll. Jag hade kunnat läsa något annat, finns många Intressanta yrken som nog också hade kunnat passa bra. Om villkoren är för dåliga så kommer folk välja att läsa något annat eller skola om sig.

Lönerna har stigit över tid beroende på var man bor förstås men arbetsmiljön, hierarkin på gott och ont och arbetsbelastningen måste man jobba med.

Jag jämför med min distansarbetande man här hemma. Han har ett kvalificerat jobb, tjänar 25000kr mer än mig brutto och jobbar en dag i veckan på kontoret. Han har press på sig, måste leverera det han ska göra men takten är lugnare. Om han är sjuk så kan han jobba ändå och han slipper pendlingen varje dag och är hemma då barnen kommer från skolan. 

Då jag jobbar så jobbar jag på hela dagen. Vi har förmiddagsfika och lunch men övrig tid så träffar vi 11-35 patienter på olika sätt, telefonrådgivning eller fysiska besök och dokumenterar det vi gjort. Jobbet är omväxlande och ofta ganska roligt  men det är alltid saker att göra relaterat till ovan. Man slöar ytterst sällan. 

 

Menar att om arbetsmiljön är för dålig, arbetsbelastningen är för hög så slutar läkare, ssk och usk. Ingen orkar i längden. Vi har bara ett liv. 

Du jobbar hela dagen, har rast och lunch, har arbetsuppgifter och dokumenterar?? Ja det låter som helt normala arbetsuppgifter på en arbetsplats. När man hör vissa ssk klaga över arbetsmiljö så klagar man alltså på att man har arbetsuppgifter. Hela dagen. Ja så är det på ett arbete. Har ni inte varit på något annat jobb så ni vet att ett arbete är så? Jösses. Och att man måste ta sig till och från jobbet om man inte jobbar hemma, vilket trots allt de flesta inte gör. Suck.

Jag har jobbat på en akutavdelning i tre år på ett av sveriges största sjukhus där otroligt svårt multisjuka och skadade passerar. Min lön ligger på 31.500. Jag ser lidande, blod, extrema skador och självmordsbenägna människor dagligen. Jag behöver alltid ha 10000% stenkoll på vad jag gör för små misstag kan orsaka skada eller t.o.m. död. Förutom patientkontakten är det ett berg av administrativa delar och planering och en vardag full av att göra 10 saker samtidigt med undersköterskor och läkare som konstant måste avbryta dig för att få hjälp med något. Oavsett hur jag mår måste jag hålla en stark leende fasad utåt för patienternas skull. Tidslotterna vi får för varje patient blir kortare och kortare, antalet patienter vi förväntas ta hand om ökar men ingen vill anställa fler sköterskor snarare minska på dem. Våra chefer planerar olika sätt att ta bort ssk och ersätta med undersköterskor vilket ökar vår arbetsbörda. Vi får färre resurser men förväntas producera mer. Anställer de nya medarbetare är det nästan alltid nyexade då de är billigast. Som självklart ska komma in men lättar inte arbetsbördan då de ska skolas in och saknar erfarenhet. Inskolningarna är bristfälliga och alldeles för korta, de ska snabbt stressas in som ordinarie personal vilket sänker kompetensen och ger osäkra kollegor. 

Våra möten och utbildningar tas konstant bort med kort notis. Vi tillfrågas ständigt om att jobba över, jobba heldag, jobba extrapass. Samtidigt som de tar bort fler och fler extraersättningar för detta så vi får mindre pengar. Vi passförskjuts mot vår vilja utan att bli tillfrågade flera gånger i månaden.  Spelar ingen roll att du ska på bröllop eller ta hand om barnen eller hade bokad en flygbiljett den kvällen, har du tur hittar du någon kollega som är villig att byta med dig. Du förväntas jobba när alla andra är lediga och missa julafton med familjen. Semester eller ens två timmar flex för ett läkarbesök är en pina att få. Varje dag måste vi lyfta tunga saker och dra patienter fram och tillbaka. Alla äldre kollegor försöker fly akuta delen då deras kroppar är trasiga och slutkörda. Uppstår det problem på jobbet, vilket det gör varje dag, där personal saknas på labb, några blir en timme försenade, några inte får lunch eller 8 patienter behöver flyttas på någon annanstans då en superakut undersökning precis kom in är det jag och mina kollegor som måste lösa det. Inte cheferna.

Ingen behöver eller bör tycka synd om mig. Jag älskar mitt jobb. Jag älskar att ta hand om patienter. Det gör mina kollegor med. Men det är ett svårt och tungt yrke och många flyr yrket, trots att de älskar det. De orkar inte.

Så att sitta och läsa dina inlägg TS, fulla av förakt och en nedlåtande attityd mot mig och mina kollegor, vård yrke och våra förhoppningar om bättre villkor.. gör mig bara trött. Det får mig faktiskt att tveka på om jag vill vara kvar i yrket, för första gången någonsin. Det känns som att bli spottad på rent ut sagt. 

Men visst, enligt dig ska jag bara vara tyst och vara glad för kanske har jag 40.000 i lön om 10 år.

Och snacket om dessa få bemanningssköterskor som tjänar 80.000 i månaden vad exakt har de för relevans? Förutom hur otroligt liten del dessa är.. Tror du det är vi fast anställda sköterskor som vill ha dessa kollegor som hoppar in extra i fyra månader med halva kunskapen (och som vi måste inskola, lära upp och som sedan bara försvinner) och över dubbla vår lön?

Det kan din säga när du kommer till ex akuten och ingen sjuksköterska jobbar för alla har sagt upp sig. För ja, alla kam faktisk säga upp sig.

Nej, vi klagar på arbetsmiljön. Inte arbetsuppgifterna i sig, men att arbetsuppgifterna ska utföras med minskad bemaning och man ska fortfarande ge en patientsäker vård. Mindre bemaning pga redan hög sjukfrånvaro leder till att sjuksköterskan måste hinna med läkarrond, utskrivning, SIP möten, överraportering till kommunen, ta emot nya patienter från akuten, ge patienter de läkemedel de ska ha, se till att de ska få komma på undersökningar etc, dokumentera, ha rast/lunch samtidigt som man ska svara på alarm och i telefon. Det leder till en dålig arbetsmiljön. 

Ok ja men vi kan säga att alla ssk ska jobba färre timmar till högre lön till en kostnad på 21 plus 36 miljarder (inte miljoner). Vad ska vi då dra in på? All övrig personal? Så kan ssk sköta all administration, usk uppgifter, laga medicinteknisk utrustning, utföra rehab, städa, laga maten, utföra transporter, osv. Blir bra. Eller ska vi spara in på poliser, brandkår, kollektivtrafk. Vad i välfärden ska vi ta bort? Tror du de offentliga medlen är obegränsade? Fattar du varför man måste varsla folk? Fattar du att alla regioner går med miljardunderskott? Tror du andra yrkeskategorier kommer acceptera att stå tillbaka för ssk eller jobba mer än ssk.? Det är fullständigt nödvändigt att inte acceptera ssk krav. Man kan däremot satsa på enskilda ssk tjänster, t ex locka med extra lön till de som tar tuffare pass osv vilket man redan gör. Men det är ju inte tillräckligt för ssk för alla ska med och då blir det ingenting och ingen lösning. 

Du tycker det blir bättre om ssk säger upp sig? 

Senaste veckan har jag haft 5 ssk som har sagt upp sig. Det är 5 kompetenta ssk med lång fartstid som väljer annat pga bla arbetsmiljö, för kort vilotid och övertid. 

Jag har att göra hela dagen och stannar ibland över för att göra färdigt men jag jobbar också i primärvården där det mindre/ annan belastning än på sjukhus. Jag är också van i mitt yrke och kan därför fixa det. 

Arbetsbelastningen som inlägg 134 beskriver är tuffare och det klarar ingen i längden. Det är sjukhusen som blockaden gäller, framför allt. Om belastningen är stor, om man inte hinner ta raster, många är oerfarna och man dessutom förväntas ta extrapass ofta så går det inte i längden. Då slutar man. 

Du kan ju, VEM du nu är i din yrkesroll, säga att då får väl ssk sluta då men då fattar du inte så mycket. 

Sjuksköterskor har en nyckelroll i vården och det är väldigt svårt att ge en god vård utan min yrkeskår. Vi gör inte flashig reklam för oss själva som andra brancher gör och människor vet ofta inte vad vi bidrar med, då de inte alltid kan skilja på undersköterskor och oss. Men om vi inte fanns så skulle vården bli mycket sämre. 

Det är absolut inte så att det fungerar att strunta i arbetsmiljö och att människor faktiskt behöver återhämtning och vila. 

Gällande vård står samhället inför en enorm utmaning, där man tydligen byggt mer en någon enstaka vårdavdelning på att ständigt ta in personal på övertid och att de jobbar på sina raster.

Ska välfärden fungera behöver folket som jobbar inom den stå ut, och som det är nu så slutar folk och gör hellre något annat, utifrån att de behöver skydda sin egen hälsa. 

Välfärd bygger på att man organiserar samhället på ett sätt som fungerar tillräckligt bra. Och när vården ska prioritera, är det då att rekrytera och lära upp nya människor när de erfarna bränt ut sig, eller är det genom att faktiskt planera för den vård man klarar ge, med de resurser man har? 

Jag tycker också det är fruktansvärt att man faktiskt inte har resurser att ge alla patienter precis all vård de behöver. Samtidigt så tycker jag det är anmärkningsvärt att man resonerar kring människors som jobbar med vård att de inte tycks förtjäna en ordentlig arbetsmiljö och återhämtning.